00:00
Textning.nu
00:03
Varmt välkomna till historiepodden denna vecka då det för en gångs skull inte kommer något nytt avsnitt.
00:11
Nej, precis. Det är ju inte så ofta vi lämnar i den positionen. Det är trettonhelgen och det är andra veckan i augusti.
00:20
Ja, precis. Ibland är det två veckor ledigt men nu blev det en fyrdelad sommarföljetång så då blir det bara en veckas uppehåll.
00:29
Vad är det för låda du håller i där?
00:31
Ja, den här lådan, den är ständigt aktuell men nu mer aktuell än på länge. För den här lådan från arkivet är fylld med ett kletigt klet från jordens inre.
00:49
Liksom solsken som har blivit flytande fossil, hur det nu funkar. Det är olja i den här.
00:56
Det loppar lite där, ja. Ja.
00:58
Spännande, så då är det, vi har ju flera oljeavsnitt som man kan hitta på en lista på historiepodden.com för övrigt. Vilka oljeavsnitt gäller det här sa du?
01:08
Det här gäller då OPEX grundande och nu är det fokus på Mellanöstern. Vilket ju är relevant för i de här stridigheterna, kriget mellan USA och Iran har ju oljan och dess flöde genom Hormussundet spelat inte så liten roll. Och mycket av det där behandlar vi just utifrån oljeperspektivet i den här dubben som vi har satt ihop.
01:33
Ja, det blir ju spännande.
01:35
Nu har ju OPEC tappat medlemmar sen vi gjorde det här avsnittet också. Så det är kanske att kartellen håller på att... Gunga. Gunga. Vi får se. Och det är avsnitt 434 och 435 från 2023.
01:46
Mycket nöje. Mycket nöje.
01:55
Dagens avsnitt presenteras i betalt samarbete med Montrose.
01:59
Och det är vi glada över. Montrose är en svensk investeringsplattform och en del av DNB Carnegie byggd för människor som älskar börsen.
02:08
Det är faktiskt ovanligt att en sponsor passar så bra ihop med ett historiskt ämne som det gör just idag. Vi pratar om skotska frihetskriget och utan det hade Montrose kanske aldrig funnits. Vi får i och för sig hoppa fram några hundra år men...
02:22
Ja, men ändå. Efter Jakobiternas nederlag där vid Kuloden 1746 så tvingades många skottar lämna sitt hemland. Och en av dem var ju George Carnegie som flyttade till Göteborg. Hans son grundade ju senare handelshuset, Dee Carnegie & Company. Och det var ju början på den historia som så småningom blev Carnegie.
02:43
Och därför heter dagens investeringsplattform Montrose efter den skottska hamnstaden som familjen Carnegie kom från. Det är ett ganska fascinerande arv. Ett förlorat uppror som nästan 300 år senare fortfarande lever vidare i ett svenskt finansföretag. Från handel med sill och porter till bankverksamhet under 1900-talet. Montrose är då senaste generationen i den berättelsen. En modern investeringsplattform med rötter i över 200 år av historia. Läs mer och bli kund på montrose.io.
03:17
M-O-N-T-R-O-S-E.io.
03:21
De pengar som placeras kan ju både öka och minska i värde och det är inte säkert att du får tillbaka hela det insatta kapitalet.
03:34
Historien upprepar sig.
03:37
Aldrig. Det är en av mina käpphästar. Historisk process är en samling mänskliga aktiviteter vid ett enda stort gytte med oräkneliga utfall och resultat. Historien innehåller miljardtals människor med sina egna hjärnor där varje hjärna är ett eget litet kosmos med kopplingar som far fram och tillbaka och formar en miljard av unika personligheter. Lägg därtill den aktuella tidens normer och mönster som läggs ovanpå varje periods människor som formar deras beslut och handlingar.
04:13
Det vill säga strukturerna i frikomspråk. Vad som är ett rimligt agerande i en period är inte det i en annan. Hur skulle man någonsin som i naturkunskap kunna stoppa in ett antal faktorer och få ut ett givet resultat? Nej, det går inte. Ingen tid är den andra helt lik. Och ändå, ibland känns det som om historien upprepar sig. På makronivå går det förstås att slita fram röda trådar. Att peka på och säga, se, nu händer det igen.
04:46
Vi lever i en period med energibrist, åtminstone på kontinenten som helhet. Historien kanske kan sägas fungera som konjunkturer, vilka går upp och ner. Och därför går det att hitta mönster som är jämförbara i andra tider. För när man öppnar sin elräkning idag är det inte första gången någon stått där med öppen mun, svett i panna och förfärgats över att vardagen äventyras. 1970-talet var ett snarlikt uppvaknande som där vi befinner oss i nu. I år är det 50 år sedan oljekrisen först slog till.
05:21
Och även om vi gjorde avsnitt om molnlandningen 2019, bara för att det hade gått ett halvt sekel sedan dess då- Så finns det nu fler skäl än så att titta på vad oljekriserna var för något. Dels för att vi återlever i tider av energibrist men också för att det helt enkelt är ett förbaskat intressant ämne med olja. Vi välkomnar er härmed till historiepoddens miniserie i två avsnitt om oljekrisen 1973.
06:12
Varmt välkomna till historiepodden. Hej på dig Daniel. Hej på dig Robin. Förra avsnittet är om Vitaliebröderna som gick ut. Det hade vi i ärlighetens namnsplatin innan vi gick på julledighet. Så det här är första gången på några veckor som vi sitter och poddar.
06:30
Ja, det är lite kittlande nervöst igen att vara framför micken här. Men kul att vara igång.
06:41
Så det här blir då två avsnitt kommer det bli. I det här första avsnittet kommer OPEC att grundas och i nästa avsnitt så blir det kris och elände rent ekonomiskt.
06:51
Det här stämmer.
06:52
Förutom att det är 50 år sedan oljekrisen så är det också 50 år sedan bolaget Esso den största resten av Rockefellers gamla Standard Oil bytte namn till Exxon. Mmh.
07:08
Exxon har varit på tapeten i media de sista veckorna. Det har framkommit att deras egna klimatforskare– –bolag med budgetar som är större än länder– –har egna forskare också. De har sen 70-talet känt till konsekvenserna av fossila utsläpp.
07:27
Jag läste också det här. Men har vi inte vetat det här sen tidigare–
07:33
Det här är inte första gången det här sippar fram, nej.
07:37
Sen har de ju förnekat att de visste och sådär, men nu verkar det vara mer forskning på att de visste visste.
07:48
De hade då precis som klimatforskarna på universiteten i världen slagit fast att en global uppvärmning på 0,2 grader per decennium var att vänta och att konsekvenserna skulle börja synas av det runt år 2000.
08:03
Exxons forskare kunde göra prognoser 30-40 år in i framtiden på minst lika bra sätt som akademiska forskare. De här forskarna på Exxon försökte för all del varna och påverka företagsledningen om problematiken. Men Exxon vid den här tiden och flera decennier framåt tillsatt Apple och det här gänget med de här täckheterna Gick om på 10-talet så var Exxon världens största bolag. De tjänade miljarder dollar på sin verksamhet och gör det där fortfarande.
08:39
Men Exxon ledningen tänkte på det här förstås. Det är vår verksamhet, det är vår grej att sälja olja och bensin. Då valde man mot bättre vetande ända sedan 80-talet att bekämpa universitetens forskningsresultat.
08:55
Och man försökte då så förvivring och osäkerhet kring det här. Och i sina arkivboxar så hade man ju då egna prognoser på att planeten framåt 2050 skulle dras med enorma miljöproblem på grund av de här utsläppen.
09:11
Men den skiten tänkte de att det får deras barnbarn och barnbarnsbarn hantera istället. Och så kör vi så länge det går.
09:19
Och ja, det är ju intressant att det här framkommer nu. För att de var så väl införstådda gör att det blir svårt att gömma sig bakom argumentet vi visste inte och sådär.
09:33
Nej.
09:33
Idén har jag läst om mer än 25 rättsprocesser i USA där städer och delstater stämmer de här oljebolagen. Till exempel så måste staden Imperial Beach i Kalifornien bygga en vall mot havet för att se till att staden inte blir helt översvämmad konstant. Det där är ju dyrt, särskilt för en stad som har en budget som är mycket mindre än årslönen för Exons vd.
10:01
Ja, just det.
10:03
Och de bolag som står under åtal är ju Exxon Mobile, Shell, Chevron och BP.
10:11
Och där har vi dem.
10:13
Efter olika funktioner och så så är de ju representerade i de här rättegångarna allihop. De sju systrarna som vi hörde om i vårt gamla avsnitt i öarkiven i veckan här.
10:27
De sju traditionella stora oljebolagen...
10:30
Och där fick vi väl in någon slags nutidskoppling också. Men sånt håller vi inte på med så mycket utan vi ska väl backa här nu som sagt en 50, 60, 70 år.
10:47
Vi har ju dels återvänt till Anthony Samsons klassiker som heter just De sju systrarna. Den är skriven 1975 och är fortfarande en bok som har enormt mycket att berätta. Den blev ju mycket omtalad av en anledning. Jag började även läsa i Daniel Juergens Pulitzer-prisade Tegelsten The Prize The Epic Quest for Oil, Money and Power som ursprungligen kom 1991 men har reviderats återkommande sedan dess.
11:16
Och att det har varit så mycket att läsa inför de här två avsnitten har lite grann gjort att all annan läsning i mitt liv har fått stå till sidor. På sin höjd har jag bläddrat lite i morgontidningen och sen besvärat min omgivning med långa utläggningar om hur detta, egentligen oavsett vad det är, det är inte bara elpriset som man kan koppla till oljemarknaden utan oljans historia, det känns som man kan koppla på den på precis allting.
11:42
För varje gång som vi börjar läsa om olja så tänker jag på hur oerhört väl det fungerar som en nästan täckande historieskrivning. Att på ett sätt är oljan 1900-talets historia.
11:55
Och att inte ha det här perspektivet på efterkrigstiden det är lite grann att inte berätta historien. Så det är kul att vi tar tag i det här och gör det på riktigt nu.
12:06
I det här avsnittet om de sju systrarna så pratar vi om hur sju stora framväxande multinationella bolag bildar en hemlig kartell under mellankrigstiden. De kontrollerar både produktion och pris på olja. Det är inte vilken vara som helst utan det blir mer och mer avgörande för livsstil och ekonomi under den här perioden. Vi gav de där bolagen olika namn också, ungefär som de sju dvärvjarna i Snöavit.
12:37
Först så att det skulle passa på bolagens olika företagskultur och inställning.
12:43
Ja, det är intressant att lyssna på de här gamla avsnitten. Ibland tänker jag att vad mycket bättre vi var då, vi var så obekymrade och så... Men sen, ibland återvänder man till det och märker att det finns saker vi gör bättre nu. Varje gång som du presenterar ett av de där namnen, jag är så låst i någon sorts formeltänkande att när du säger hysch-hysch om någon av dem så märker man att jag tänker, fast så heter ju inte dvärjar, de heter ju någonting är- Ja just det.
13:16
Smyger.
13:17
Hysch hyscher.
13:19
Du hade ju lite bekymmer med det där rent mentalt.
13:23
Ja och apropå hysch hysch då så är ju där Esso dagens Exxon. Och det beror ju på Essos hemlighetsmakeri vilket då går för övrigt helt i linje med den här nya uppgiften om mörkläggning av forskningsresultat och sådär.
13:40
När man går in på Wikipedia och tittar på gamla historiska aktörer som levt under medeltiden eller antiken så kan det ibland stå olika födelseår eftersom det är ganska oklart när det skedde, när föddes den här personen egentligen.
13:58
Under 1900-talet är det här lite mer klart i regel om det inte gäller Rudolf Höst för Auschwitz som han kommenderar.
14:07
Men annars brukar det vara ganska etablerat när någon föds.
14:11
Det är lättare att slå fast för det mesta är.
14:14
Därför skrattade jag en del för mig själv när jag gick in på Darren Woods, Exxons vd nu för tiden.
14:23
Där står det då att han är född 1964 eller 1965.
14:29
och det här gäller både på svenska och engelska Wikipedia det där har säkert någon rimlig förklaring men det är oerhört roligt att det är just Hysch Hysch som bara nej, nej vi vill inte riktigt avslöja den här vitala informationen om när vår vd är född utan det håller vi lite sådär svävande Ja, ni kan fortsätta gissa Sen har vi då det företag som Exxon slogs ihop med 1999 Mobile och det kallar jag för det lilla pretot då Det var ett mindre bolag jämfört med de andra.
15:00
Men något petenteras framtoning, en chef som köpte Shakespeare-manus och sånt där. De höll på ganska mycket med att annonsera jämfört med de andra. Ofta mycket och gärna i pressen med stora annonser och små berättelser som gick ut på att berätta om deras egen förträfflighet.
15:21
Storytelling skulle man kalla det med modernt språk.
15:25
Ja, just det. Sokal, dagens chevron, huvudkontor i San Francisco blev syster dyster eftersom det var kärva konservativa herrar som väldigt ogärna släppte in nymodigheter.
15:37
Sen har vi Gulf och Texaco som då ingår i tjevrun idag.
15:41
Gulf ligger vid Mexikanska golfen och de var ju först med att öppna bösinstationer och var innovativa och insiktsfulla angående oljans möjligheter och så. Så de fick ju heta kluiga systern, eller som du tyckte då, kluiga eftersom du hade fastnat i det här tänket att det skulle vara någonting med äu.
15:58
Ja, som dvärgar heter i snövitt.
16:02
Ja, precis.
16:05
Du har fortfarande inte släppt det helt. Nej.
16:08
Texaco är ju då förstås en Texas med en företagskultur som gjorde att de höll sig på sin kant. De snålar ju en hel del på små utgifter och så. De fick ju heta enslingen. Och det här är de fem amerikanska bolagen då. Sen är det ju två brittiska bolag systerar. Och det är ju Shell som var först ut med att skapa ett internationellt nät av olje i Sverige i hela världen eftersom de inte hade så mycket olja hemma.
16:36
Och de kallades ju därför för Globetrotten i det här avsnittet. BP, brittiskt petroleum, ägdes ju till hälften av brittiska staten.
16:47
Churchill ville ha lite koll på oljan.
16:49
Just det. De kunde räkna med statligt stöd mer än de andra.
16:55
Varför jag då tyckte att de passade som curling-systern, vilket var det enda smeknamn du hade riktigt svårt att acceptera någon anledning.
17:04
Det var de här sju stora företagen som fram till 70-talet helt dominerade oljemarknaden. För att undvika förviving ändå, för det finns ju andra bolag också som dyker upp.
17:16
Som till exempel Aramco.
17:19
Då kan man konstatera att de här bolagen ägde och drev produktionsanläggningar i oljeländerna genom olika konsortium.
17:29
Alltså nybildade bolag där de ingick vissa av dem tillsammans. I Saudiarabien var det Sokal och Texaco, Esso och Mobile som utgjorde det så kallade Arabian American Company.
17:46
Så Aramco före 70-talet är ju inte ett saudiskt bolag får man komma ihåg.
17:51
Precis.
17:52
Den saudiarabiska regeringen sålde ju då rättigheter och fick en viss del royalties för sin sålda olja. Men under 50-talet så kommer det dyka upp en del uppstickare eller vad man ska kalla dem som inte ingår i den här kartellen. Och de kallas ju då för de oberoende eftersom de inte behöver förhålla sig till kartellens egna prissättning. Och jag tänkte vi skulle kolla lite grann på vilka de här uppstickarna var.
18:15
Det kan vi göra.
18:17
Nu har ju du gjort den här jämförelsen igen med Snövit.
18:22
Det passar ju. Det var sju dvärjare och det var sju systrar. Men när du gjorde det så tänkte jag att jag kan kosta på mig en annan jämförelse. Den är mindre allmängiltig men jag tycker att den är kul ändå.
18:33
En av spelhistorians mest framgångsrika serier heter Street Fighter.
18:38
Känner du till Street Fighter?
18:40
Ja.
18:42
Nej, eller i alla fall inte på Rakan. Du har inte sett filmen där Jean-Claude Van Damme spelar huvudrollen?
18:49
Nej, jag har sett Sudden Def med Van Damme.
18:52
Ja, det är också fem av fem på båda.
18:55
I spelserien... Det är ett väldigt högt betyg där.
18:59
I spelserien ställs två slags kämpar mot varandra i en brutal tvekamp. Och det har funnits på marknaden sedan 1987. Men det är uppföljaren från 91, Street Fighter 2, som är den stilbildande ikoniska titeln. Och där finns alla de typiska figurerna. Japanen Ryu, amerikanen Ken, den brasilianska djungelmannen Blanka, kinesiska polisen Shanli och så vidare. De är etablerade världsstjärnor. De skulle kunna vara SO, Texaco eller BP.
19:30
Men den variant som jag spelade som liten, den kom 1993. Och den hette The New Challengers. Här kommer plötsligt en mexikansk urfolkshjälte, T-Hawk. Eller en jamaikansk kickboxer, DJ. Det gamla gardet utmanas va?
19:46
Och jag förstår att jag nästan håller på med någon slags märklig autofiktion nu. Men jag började tänka på det här när vårt gamla avsnitt blandades med den här nya litteraturen i mitt huvud. För i det avsnittet, det är om de sju systrarna, då pratade jag om den nedlagda texakomacken i Arvidsgäur. Och hur den fortfarande kallas för teckans kiosk när jag växte upp. Just det.
20:06
Och hur jag i hallen på teckans kiosk stod och matade in fem kronor i deras Streetfighter-maskin.
20:13
Hahaha.
20:15
Se vilken går ihop här. Verkligen.
20:18
Jag åkte upp till Arvidsgör på en blixtvisit nu i somras. Och som vanligt så förändras allt och ingenting i Arvidsgör. Teckans kiosk finns tyvärr inte längre. Och någon Streetfightermaskin står inte längre i deras hall.
20:33
Däremot ligger i samma hus Teckans vedungspizzeria. Självklart. Underbart att höra.
20:43
Vem fan är den här täckan? Det kommer ju från Texaco helt enkelt. Ja, det är Texaco. Det är att liksom macken i folkmun var täckan.
20:52
Ja, men att det går vidare till pizzerian också. Det här är ju otroligt kul. Ja, precis. Och på samma sätt som de ursprungliga Street Fighter-karaktärerna utmanades av nya challengers 1993 så ska vi nu presentera några nya challengers ibland oljegardet. Vart vill du börja?
21:13
Sean Paul Getty hette en oljeman som 1934 köpte bolaget Tidewater som han utvidgade drastiskt. Det här bolaget var ganska stort men ändå pluttigt jämfört med titanerna i branschen.
21:32
1958 så avslöjade tidningen Fortune hur väldigt rik den här Getty var och man avslöjade också att han satt och styrde sitt oljeimperium från ett hotell i London och där hade han tydligen bara en enda mycket utarbetad sekreterare som fick ta emot Och koppla vidare alla samtal när han höll på att köpa och sälja oljefält i världen. 1948 fick Getty in en fot i Saudiarabien när konsumtionen på ett område där bjöd sig ut.
22:06
Då erbjöd han kungen i Saudiarabien Ibn Saud en kontantsumma på 9,5 miljoner dollar. Vilket var väldigt mycket på den tiden förstås.
22:16
Och dessutom generösa royalties på den olja som man kanske eventuellt kunde producera.
22:22
Och det här var ju ett bra avtal för kungen. Och de stora bolagen blev ursinniga. Och som Gretti sa, jag tror att det visade araberna att de hittills inte hade fått vad de borde ha.
22:39
Och så var det ju.
22:41
Getty och de andra oberoende bolagens påverkan ligger mest i att eftersom de är så desperata att få tag på oljereserver så är de också beredda att betala ganska höga summor för att få tag på den här oljan.
22:56
Som Sampson skriver... Det faktum att ett litet bolag som erbjöd långt bättre villkor än de stora ändå kunde göra stora vinster undgick inte att göra intryck på Saudiarabierna. Getty hade redan gett ett bidrag till nedbrytandet av den höga muren kring de sju systrarna. Flera av de här oberoende bolagen ägdes ju också av enskilda personer som till exempel Getty och de...
23:24
De blev ju väldigt rika, även om deras bolag var mindre så var ju ägarna ofta mycket rika än cheferna på till exempel bolag som SO och Shell. De hade ju höga löner förstås, men miljardärer blev de ju inte.
23:39
Gettys förmögenhet, för mig var den före det här mest känd eftersom den ligger till grund för...
23:45
ett av världens kändaste konstmuseer The Getty Museum i Los Angeles som jag tror ursprungligen låg i hans hem också så det är enorma summor som han satt och tryckte på Sen har vi Enrico Mattei. Ja, italienaren Enrico Mattei. Förlåt för hemska nationalistiska klischéer här men jag tycker ändå att det måste sägas. Han ser ut som en av Hollywoods stilbildande mafiosos.
24:14
Bakåtslickat hår, snygga kostymer och ett bistert ansikte som med sin profilerade näsa skapar något av rovfågens uttryck tycker jag.
24:25
Mattei var en stadstjänsteman, ursprungligen arbetargrabb som med obruten vilja, vassa armbågar, klipskt intellekt, klättrat och blivit satt att leda det statliga italienska oljebolaget AGIP, senare del av Eni, det italienska energibolaget.
24:48
Och det är ju Matej som myntade begreppet de sju systrarna om de stora oljebolagen efter den grekiska myten om de sju systrarna som av Zeus förvandlades till stjärnorna i Plejaderna.
25:01
Just det och då får man ju intrycket av att han är ju inte någon anhängare nödvändigtvis då utan han vill ju anfalla dem.
25:10
Ja så är det ju men vad man är anhängare eller inte anhängare av det är ju så mycket villkorat av var man råkar födas. Hade Mattei föddes några decennier tidigare i Texas eller New Jersey så hade han ju blivit den dominanta chefen för något av de här bolagen som han nu istället gjorde till sin livsgärning att försöka.
25:31
Välta omkull, för han var ju av precis samma skrot och korn som de härarna, men sammanhanget satte honom istället som chef för ett litet italienskt oljebolag. Han hade fått en viss kassa genom naturgasfyndigheter från Podalen, men det som han inte hade, vilket är ett problem för en oljeman, det är ju någon olja.
25:53
Ja, det problemet var ju flera av bolagen i USA som hade också egentligen just där de hade sina huvudkontor. Alltså var det inte så mycket olja direkt.
26:05
Nej, det finns ett talande citat från en amerikansk envoyé i Rom 1954.
26:12
Han skriver hem till sina uppdragsgivare att för första gången i Italiens historia har en statlig verksamhet lyckats vara både ekonomiskt flytande och kapabelt ledd.
26:24
Så han såg vissa problem här. Det fanns lite pengar för naturgasen och det fanns här en ledning som faktiskt visste vad de höll på med.
26:33
alla som har bilat omkring i Italien har ju med jämna mellanrum stött på den här sexbenade hunden som är loggan för det företag som Mattei styrde och stannar man på någon av de bensinmackorna så påminns man om ena halvan av affärsidén för italienska bensinstationer var och är lite flashiga de hade restauranger barer du stannar till på en autogrill och beställer en caprese Det är ju fint.
27:04
Det är föregångaren till och ska man säga fortfarande mycket trevligare än den där French hotdoggen som man satt och åt på Statoil i sin ungdom.
27:14
Ja, det gjorde väl jag hemdagen. Inte på Statoil just men ändå.
27:19
Nej, men tänkte du om jag ändå fick sitta på Autogrill och ta en Caprese med en Peroni till?
27:26
Nej, jag tänkte ju inte på det här.
27:30
Själv menar Mattei att han var de stora oljeproducerande ländernas vän. Till skillnad från de stora bolagen.
27:40
Det är klart att man behöver mena att man är där.
27:44
När man inte har någon egen olja, då gäller det att smöra sig in. 1957 lyckades Mattei få ett avtal med Iran om nya konsumtioner.
27:54
Samson skriver... Man skulle vara kompanjoner redan från början- med en iransk ordförande i den gemensamma styrelsen. Italienerna skulle betala för prospekteringskostnaderna- och om man upptäckte olja skulle Iranierna få- i det närmaste 75 % av avkastningen- istället för de vanliga 50-50. Det gemensamma företaget hittade inte särskilt mycket olja- Men de politiska konsekvenserna var enorma.
28:25
Matej hade gjort klart för Iranierna, liksom Getty hade gjort för Saudiarabierna, att de sju systrarna gjorde orimliga vinster.
28:34
Jörgin resonerar så att det som Matej satsade på här var att i värsta fall skulle han få olja om än under mindre förmånliga villkor. Men i bästa fall skulle systrarna tycka att det här var så obehagligt att man släppte in honom i Aramco istället.
28:50
Problemet var ju som sagt att de här sju sysslarna hade ju kontroll över de stora oljefälten i världen och han behövde olja.
28:59
Och det fanns ju ingen olja att få tag på eftersom de hade den överallt. Jag tänkte att jag vet ett ställe där de stora bolagen.
29:11
Och det var ju där Esso tidigare hade befunnit sig men blivit utkastade på 20-talet. Och vad är det för ställe, Robin?
29:18
Sovjetunionen.
29:21
Ja, kommunisterna ville inte veta av några västerländska kapitalistiska bolag på 20-talet. Men nu är vi ju i slutet på 50-talet va? Och då är de lite mer intresserade av att få exportera olja. Så 1959 träffar Matej Kustjev personligen.
29:37
Och de syr ihop något där och snart så börjar ju oljan flöda in i Europa från ett helt nytt håll. Och det var ju omskakande för de andra.
29:49
Han la sig under rådande priser och startade ett priskrig helt enkelt mot de andra bolagen. Vilket de då förstås inte helt oväntat hatade.
30:00
Jag har sett färdigt hela tv-serien om Watergate nu. Gaslit. Jaha, vad trevligt. Den var väldigt bra, precis som du sa. Tyckte mycket om den. Det var på mitt konto.
30:14
Ska man säga det?
30:17
Det var på mitt eget konto såklart.
30:20
Vi är så familjära så vi delar med varandra.
30:23
I en avgörande scen där så påstår John Dean, nyckelvittnet i Watergate-såpan, att sätena på presidentens Air Force One är klädda i Poshinaya Foam, världens bästa stoppning. Det känns som din röv sitter på ett moln, säger han. Och att den här stoppningen endast tillverkades i östblocket. Och att John Kennedy, enligt den här serien, det är det som är källan, det ska vara tydlig med, hade beordrat CIA att teckna ett hemligt avtal med ryssarna så att sätena i presidentens plan alltid skulle vara klädda med den här fantastiska stoppningen.
31:03
Jag vet inte om den fantastiska stoppningen verkligen fanns på riktigt eller inte. Men om den gjorde det så representerade den ju en av mycket få varor från Sovjetunionen som resten av världen verkligen ville ha.
31:14
Ja, det var ju kanske inte jättemånga nej annars.
31:18
Men oljan var ju verkligen en sån vara. Här sitter Sovjet på någonting som ganska många tycker ändå att det här vill vi köpa.
31:27
Det var sätesstoppningar och det var olja.
31:31
Exakt. De stora bolagen hade ju redan innan behövt eller tvingats sänka sina priser på grund av att de andra oberoende bolagen hade börjat starta en elakartad konkurrens.
31:45
Alltså det var ju nästan som att man inte skulle få ha en internationell kartell längre här som tog ut överpriser. Det var ju förfärligt.
31:54
Och den största av systrarna då, Esso, de valde helt enkelt att förhandla om fred med Matej.
32:02
Och i en händelse då så störtar ju hans flygplan på väg till mötet med de här SO-cheferna 1962. Alla ombord omkom. Jag säger ju inte.
32:15
Nej, eller hur? Att SO har någonting med det här att göra. Men 2005 så började man då utreda den här kraschen igen tydligen. Och då har det gått 47 år efter kraschen och då hittar man tydligen sprängmedel i de här vrakdelarna.
32:33
Det är lite intressant. Sen ska vi också poängtera att Enrico Mattei som hade bråttom till allt hela tiden insisterade på att planet skulle lyfta trots att det var oska och dåligt väder.
32:47
Jag vet inte alls hur det här kom sig.
32:50
Det var inte heller bara Getty och Mattei som utmanade de sju systrarna. Man kan lyfta det japanska oljebolaget Arabian Oil Company som förhandlade fram ett avtal med både Saudi-Arabien och Kuwait där de oljeproducerande länderna skulle få behålla 60% av intäkterna. I rena kvantiter var det inga enorma mängder som det handlade om. 15% av den totala japanska oljeåtgången täcktes av Arabian Oil Company. Resten fick de snällt köpa av systrarna.
33:20
Men ändå, när vi gjorde vårt avsnitt om Japan, eller om Japan, om Toyota snarare så pratade vi om den ofattbara ekonomiska tillväxten som Japan hade under rekordåren och den här drevs ju givetvis av olja.
33:34
År 1950 stod kol för mer än hälften av Japans totala energiförbrukning. Olja låg när 50-talet inleddes på 7% av den totala energiförbrukningen.
33:47
Ved till exempel var mycket viktigare än olja för Japan 1950.
33:52
Vill du gissa hur det såg ut 19 år senare i slutet av 60-talet? Ja då var det väl helt omkastat. Ja det var inte ved längre som tid.
34:03
Utan då stod olja för mer än 70% av Japans total energiförbrukning. Det var inte längre kol som drev Toyotas fabriker. Du kan välja valfritt industriellt land under rekordåren och få olika varianter av samma berättelse. Oljan var det blod som förde oss alla framåt. Ingen återhämtning, ingen paus, mer olja i pannan. Även japanerna vill få en egen tillgång till olja och inte behöva gå omvägen via de här äldre bolagen är helt naturligt.
34:34
Jag har ett citat från Daniel Jürgen om den ständigt förändrande oljemarknaden som jag gillar. Han skriver, oljeindustrins form var, i motsats till den vanliga bilden av den, i ständig förändring. Nya bolag hade utmanat den rådande ordningen. Men fram till 1950-talet hade det alltid funnits ett sätt att inrymma dessa så att de också blev en del av etablissemanget. Alla sådana möjligheter försvann 1957 när Mattei slöt sitt avtal med Iran och de japanska bolagen följde i hans spår.
35:07
Här har någonting förändrats.
35:10
Ja, det räcker med att titta på vad var nu egentligen kol- och stålunionen. Jo, det var ju en union där man då tänkte sig att nu ska vi bygga upp Europa igen efter andra världskriget. Och det ska vi göra med kol och stål. Med kol, ja.
35:25
Och stål förstås.
35:27
Kolet ersätts dock av oljan som energikälla för att generera elektricitet och uppvärmning av hus och industrier och allt möjligt. Och kolindustrin börjar gå knackigt samtidigt som västvärlden utan eftertanke gör sig väldigt beroende av den här billiga oljan.
35:44
Och under slutet av 50-talet så finns det förstås krafter som vill begränsa det här beroendet och istället utöka satsningar på atomenergi som verkar nytt, färst och spännande. Men oljebolagen... Det är naturligtvis energiska motståndare till det här och lyckas som en langare hålla oss kvar vid oljeberoendet.
36:10
Till skillnad från hur debatten låter idag så fanns det också miljömässiga argument att medans atomkraft kändes obehagligt då. kopplat till kärnvapen och radioaktivt avfall och så. Och kol sprutade ut den här mörka röken som på 1800-talet hade förgiftat Europas storstäder. Så uppfattades ju oljan som en förhållandevis ren energikälla också. Så man kan gå tillbaka till rekordåren och hitta argument för oljan som är miljömässiga.
36:41
Det är kanske inte någonting som vi idag skulle dra fram. Utan att...
36:47
I relation till andra energislag så fanns det människor som tyckte att för miljön kör vi olja.
36:52
Och apropå Sara så är det här bilismens era. Motorvägar slår upp som bara den i hela västvärlden. Och alla ska ha egna bilar. Det pumpas ut miljontals bilar ur fabrikerna. Och det poppar upp bensinstationer överallt längs vägarna.
37:12
Och förort? Man ska bo utanför städerna och ta bilen in till stan.
37:17
Ja, det påverkar livsdelen på olika intressanta sätt. Billigt, billigt, billigt och konkurrensen börjar raka. Bensinstationerna befinner sig i ett hav av vimplar, flaggor. Man säljer glass, leksaker och brädspel där barnen kan spela spel om bensinförsäljning. Texaco har vackra kvinnor i cowboyhatt i de här reklamfilmerna. Själv, de har lotterier. Ja, ni kan vinna det här och det här.
37:48
Kom hit och glöm inte att tanka. Och Esso, de kör ju med den här sloganen. En tigre vid tanken! Och sen de stora glada tigrar på skyltarna som får en lite grann att tänka på den här... ...Hanny Kelloggs... Tony the Tiger! Ja, just det, det heter han. Ja...
38:12
Beroendet i kombination med det här billiga priset- ger ju också möjligheten för regeringarna- att komma hem intäkter förstås.
38:22
Och det är ganska intressant också. Samson skriver- Oljan var mycket billigare än det verkade för den vanliga bilisten- För regeringarna i väst hade för länge sedan lärt sig att de kunde lägga på höga skatter på varan utan att egentligen påverka konsumtionen. I de flesta av Europas länder uppgick skatten på bensin på 60-talet till ett belopp som var tre eller fyra gånger så högt som själva priset. Ett faktum som endast långsamt gick upp för de oljeproducerande länderna.
38:52
Till dess att de till slut fattade att vilka skatter de än la på oljan så lade konsumerande ländernas regeringar på ännu mycket mer. Man börjar helt enkelt betrakta olja och bensin som lika naturligt billigt som vatten ungefär. En slags rättighet, mer eller mindre.
39:11
Exakt så.
39:13
De här oberoende bolagens utmaning mot de sju systrarna har också medfört det här priskriget som ständigt sänker priserna. Systrarna börjar då bråka med regeringarna i de här producerande länderna om priserna därför att...
39:29
Om de ska sänka priserna mot kund så kommer de att förlora vinster på det. Här kommer vi in på vad man har för deal mellan oljeproducerande länderna och regeringarna där. Den här 50-50 överenskommelsen som du kanske vill säga något om.
39:48
Systemet som hade vuxit fram... Det var ju att man skulle dela inkomsterna 50-50 som du säger. Och den här kompromissen upprätthölls delvis av en slags terrorbalans. Att oljebolagen behövde oljan och de oljeproducerande länderna behövde inkomsten. Och att rucka på det här avtalet som alla hade skakat hand om det var att hota den symbiosen.
40:14
Men på många andra sätt så hade de ju såklart helt olika ingångar i det hela. En annan viktig del av det här systemet var att det fanns två olika oljepris samtidigt. Det fanns ett officiellt förhandlat pris på olja vilket var den siffran som oljebolagen och producenterna delade lika på. Men det fanns ju också det verkliga marknadspriset som såklart ständigt fluktuerade.
40:40
Och det här systemet innebar att 50-50-lösningen nästan alltid kostade oljebolagen mer än halva kakan. Hade man räknat på marknadspriset hade det ofta blivit 60-40 eller 70-30 eller någonting liknande.
40:56
Sättet att komma åt detta hade då varit att justera det officiella priset men eftersom oljeproducenternas hela statskassa vilade på oljan så var det här en mycket riskabel manöver att ge sig på. Om jag gentemot Iran eller Saudi-Arabien eller Irak eller Kuwait eller vad som helst säger att nu är det inte 50-50 längre, nu är det 55-45. Då skär jag bort stora delar av det landets statsbudget som ska betala för sjukhus och vägar och grejer.
41:31
I vårt ursprungliga oljeavsnitt så talade du Daniel om de speciella omständigheter som följer med oljebranschen där häftiga prissvängningar var en av dem. Och hela poängen med den här kartellen som hade uppstått ibland de sju stora oljebolagen var ju att kontrollera priset på oljan.
41:49
Men under de här två decennierna 50- och 60-talen som vi kanske tänker på som de av just oljaraketdrivna rekordåren så hade oljebolagen ett problem. De hade för stor tillgång. Trots bilismens genombrott i västvärlden, trots storskaliga keynesianistiska infrastrukturprojekt, trots den till synes oändliga samhälleliga längtan efter olja, så fanns det faktiskt hela tiden mer olja tillgänglig än vad man lyckades kränga.
42:21
1948 producerade oljebolagen gemensamt knappt 9 miljoner fat dagligen. 1972 hade det här vuxit till 42 miljoner fat dagligen.
42:33
Och det här kan ju enklast förklaras med Mellanöstern. För under samma period så ökade produktionen i Mellanöstern med över 1500 procent.
42:43
Det är väldigt många procent. Det är väldigt många procent det. Jag kan försöka uttrycka det på ett annat sätt. För varje tio nya fat som tillkom på världsmarknaden så kom sju av dessa fat från något av de oljeproducerande länderna i Mellanöstern. 1972 kom knappt hälften av världens olja från Mellanöstern.
43:04
Det här är den materialistiska verklighet som allt agerande, alla häftiga känslor och alla politiska ränker kommer behöva förhålla sig till.
43:13
Men just Mellanöstern är också intressant för vi har ju den situationen att vi befinner oss på andra sidan av andra världskriget. Den koloniala frigörelsen sköljer över världen som en stor våg.
43:24
Och i den här podcasten har vi haft det stående skämtet att varje gång vi nämner den ärorika revolutionen i England eller det första världskriget så måste vi också riffa om att det är historiska vattendelare.
43:36
Ja, så är det ju.
43:37
Men jag har mer och mer börjat landa i att Suezkrisen 1956 kanske också är en historisk vattendelare.
43:44
Ska vi införa fler vattendelare här? Ja, det kanske finns. Jag vet inte. Hur många kan man ha på ett sekel? Jag vet inte. I så fall är väl Berlinmuren också en riktig vattendelare när den faller.
43:58
Så är det ju, det är ju en vattendelare. Då har vi minst TV. Nassers brott med Storbritannien och hans lyckade förstatligande av Suezkanalen. 1956 hade fyllt hela den arabiskt talande världen med nationalistisk yra. Just Egypten var en mycket liten oljeproducent men i länder som Saudi-Arabien och Irak var oljan den dominerande inkomsten för staterna. Den här nationalismen var det många av oljegubbarna i USA som antingen underskattade eller helt ignorerade. Men den kommer att spela en viktig roll.
44:30
Oljebolagen var ju multinationella bolag innan ordet hade uppfunnits då man såg sig själva stå ovan eller bortom politik. Men under hela oljans historia ser vi hur de gång efter annan inte står ovan politik utan istället... Ibland när man är på en konsert så flyttas man med massans häftiga svängningar fram och tillbaka utan att man själv rör sig.
44:56
Lite grann sådär är det ju för oljebolagen. De hamnar till exempel 58 mitt i en irakisk kupp när Faisal den andres hov stormas av soldater, kungen halshuggs, kronprinsessen skjuts, premiärministern lynchas ute på gatorna.
45:15
Den republik som utropades var inte alls lika pigg på att gå i samma gamla fotspår. Men för oljebolagen så är det ju vi ska ha den irakiska oljen. Nu har vi den här nya situationen att bolla med. Då gör vi det. Sen tänkte man också förlita sig på de inbyggda motsättningarna länderna emellan. Att många arabiska länder stödde sig på nasser. Iran som inte är ett arabiskt land var ingen naturlig samarbetspartner för de här arabiska länderna.
45:45
Stora delar av oljan utvanns fortfarande utanför Mellanöstern i Venezuela eller Texas.
45:52
Man tänkte att det här fixar vi.
45:54
Efter den här kuppen 58 så är det som sagt ett gäng viktiga republikaner som sitter i Irak och styr också.
46:05
De älskar ju inte monarki då eftersom de har gjort som de har gjort. Hur var det nu med Saudiarabien?
46:12
De är ganska monarkistiska i den ledningen där. Just det. Vilket också då är en stötesten mellan Irak och Saudiarabien. Så det finns ju inbyggda motsättningar mellan de både ideologiska och etniska och allt möjligt.
46:32
Exakt.
46:32
I februari 1959 så bestämde sig bolagen i alla fall till slut för att sänka priset till de här producerande länderna med 18 cent per fat. Mm.
46:46
Och det där minskade då intäkterna för fyra oljeländer i Mellanöstern med 132 miljoner dollar om året.
46:54
Och det här tyckte de inte var roligt. Nej det gjorde de inte. Men eftersom priserna då temporärt hade gått upp också under just nämnda Suezkris, den här nya vattendelaren. Så gjorde den här sänkningen att man bara var tillbaka på samma nivå som för några år sedan så att man tänkte att det var ingen katastrof så. Men regeringen har tänkt ändå att vi ska inte acceptera fler prissänkningar.
47:19
Men det var precis där som Essos chef Monroe Ratbone hade tänkt sig att tvinga fram alltså en sänkning. Rättborn hade under hårt och ihärdigt arbete suttit många dagar i SO-styrelserum och kämpat för att nå upp till den här positionen. Han hade klättjat sig upp inom företaget. Han började som kemisk ingenjör och nu satt han i toppen på SO-hierarkin. Nu tänkte han vakta på SOs fin fina vinstmarginaler i form av att sänka kostnaderna mot producentländerna.
47:57
Det fanns en känd oljejournalist som heter Wanda Jablonski. Hon skrev på Petroleum Week och hon förekommer i massa olika sammanhang på den här tiden. Hon hade suttit och pratat med Rathbone och försökt förklara för honom att det är ganska stormigt nere i Mellanöstern, alltså att Det är inte alla som älskar oljebolagen. Men Rathbone svarade till henne att han hade ju varit nere i Mellanöstern och träffat folk och skakat hand med dem.
48:32
Det var hur bra som helst. Man kan säga att med samma känsla för Mellanöstern som John Myrdal hade för Campuchea så visste Rathbone, han hade ju sett det med egna ögon, att läget var ändå ganska stabilt. Här tog han mister. Ja, han gjorde det. Det var en kuliss han hade fått se.
48:49
Ja, med det sagt så får man ju säga att de så att säga amerikaner i de här fyra bolagen som utgjorde Aramco de hade ändå ganska bra relationer med Saudi-Arabierna och eftersom de levde hela sina liv där så de hade nog en aning. Men han sitter ju han hade bara varit där och skakat hand och sen åkte tillbaka till New York, så han hade kanske inte riktigt samma pejl.
49:18
Och det fanns också SO-direktörer som inte höll med Rättborn om att man skulle göra så här eftersom det, citat, skulle leda till ett jäkla liv.
49:27
Jag uppfattar det som att han är nästan ensam om att driva igenom det här att väldigt många kloka röster varnade honom. Ja, men så det hjälpte inte. De tyckte att han i alla fall borde konsultera med regeringar i berörda länder innan han fattade något beslut.
49:42
Det kan man tycka. Men det här är ju ett businessbeslut som handlar om mitt företag. Ja. Jag bestämmer. Sampson skriver. Den 8 augusti 1960 offentliggjorde Esso sin plan. De fastställda priserna i Mellanöstern skulle skäras ner med i genomsnitt 10 cent per fat. Detta historiska beslut som så drastiskt minskade de viktigaste Mellanösternländernas inkomster fattades i ett privatärkt företagsstyrelserum.
50:13
Ja, det är precis så som du sa.
50:16
Det här är ju högst ensidigt beslut. Och det är ju helt otroligt egentligen. Ja, det är precis vad det är.
50:24
Saken är då också att om SO gör så här så måste ju övriga bolag de andra systrarna följa efter oavsett om de vill eller inte nästan. Och BP hade då hävdat att de inte ville... De hade lagt viss möda på att skapa relationer med iranierna där de verkar mest.
50:46
Det var en tystlåten matematiker som hette Snow, inte John Snow men William Snow. Han var vice styrelseordförande i BP och han ska ha gråtit som ett barn när SO släppte den här nyheten.
51:00
Men ändå så går man då fram och håller en presskonferens från BPs håll där man säger att det här var beklagligt men vi kommer också sänka priset.
51:13
Och nu kan man säga att de slutligen då, de här systrarna, har slitit fram det finaste blåmålade linneskåpet de kunde hitta. Och sen har de kastat upp dörrarna och satt sig ner för att ta en rejäl brakskitning ner i nämnda skåp av blå kulör.
51:31
Just det, för redan innan den här prissänkningen hade annonserats så hade ju rörelser börjat ske som efter SOS uttalande kommer sättas i mycket högre hastighet. Ska vi gå till Cairo i april 1959? Där ska vi.
51:53
Då måste vi lära känna Juan Pablo Perez Alfonso. Äntligen dags att tänka lite på Venezuela.
52:01
Kort efter andra världskriget hade landets demokratiska regering fallit offer för en statskupp. Och i tio år så var landet militärdiktatur innan juntan 1958 hade eroderat det folkliga stödet så till den grad att den faktiskt inte kunde sitta kvar längre.
52:19
Man kan verkligen ömma med Venezuela både då och nu. Den demokratiska regimen som tillträder hotades av militären och högern. Men den hotades också av vänstergriller som hade kubanskt stöd. Så presidenten som heter Betancourt hade den här mycket utsatta situationen att hantera.
52:42
Om landet skulle ha någon chans så behövde man få intäkterna från oljan att fungera. Och ministern med ansvar för Venezuelas oljepolitik hette Asajan Pablo Perez Alfonso. En underbar människa att bildgoogla. Helt kalt huvud, tystlåten, ler i mjugg, hjärna klädd i stor rutigt. Under det här decenniet då militärjuntan satt så hade han vistats i exil i USA. Där han hade balanserat en knaper ekonomisk verklighet med att sitta timme efter timme på kongressbiblioteket i Washington tror jag.
53:17
Där han med stor givare läste in sig på hela den amerikanska oljehistorien.
53:23
Han hade varit redo att disputera. Om han hade fått möjlighet till det när han återvände till Caracas för att bli Bettankorts gruv- och kolväteminister. Som var den titel som han hade. Jag misstänker att hade han suttit i en svensk regering så skulle han ha varit näringsminister. Den centrala insikten som kom att driva Alfonsos politik var att Venezuela och Mellanöstern hade starka intressen i att hjälpa varandra. På en helt öppen marknad skulle Venezuela bli krossade. Det kostade 80 cent att producera ett fat olja i Venezuela.
53:55
Det var tre eller fyra gånger mer än vad det kostade att producera ett fat olja runt Persiska viken. Men om Venezuela och producenterna i Mellanöstern kunde samarbeta då skulle de kunna ha samma makt över världspriset på olja som amerikanerna hade haft på 1930-talet då man helt dominerade marknaden. Ja. Alfonso var också förbannad på USA eftersom Dwight Eisenhower 1959 hade försökt stötta sina inhemska oljeproducenter, mycket motvilligt ska sägas men ändå, genom att införa hinder för oljeimport.
54:30
De här reglerna hade dock inte gällt Kanada och Mexiko.
54:34
Den historieintresserade Alfonso gick återigen till källorna och pekade på hur pålitliga leverantörer Venezuela hade varit under hela andra världskriget. Men nu ska de betala tullavgifter för att få sälja olja till USA. Men Kanada och Mexiko slipper.
54:51
Skit i det. Nu hör jag av mig till Saudiarabien.
54:55
Det här var väl sista gången som Venezuela var förbannade på USA i alla fall.
55:01
Nej, det har ju varit en relation präglad av slitningar och motsättningar va? Det kan man säga.
55:11
Så Alfonso som du har presenterat här, han kommer att utgöra en viktig del av grundläggandet av den här organisationen som vi nu kommer komma in på, OPEC.
55:24
Han har ju en motsvarighet i Saudiarabien, den unga begåvningen Abdullah Tariki som var lika arg.
55:32
Oljegubbarna, de förstod ju såklart att balansen mellan deras intressen och producenternas intressen var avgörande. Men jag tror inte att de där och då känner marken röra sig under fötterna som den i själva verket gjorde.
55:45
För i april 59, då hade man samlats ett antal länder i Cairo för att hålla kongress på temat olja i arabvärlden. Och Alfonso, som inte var arab, det här vet vi om Venezuela, det är inte ett arabiskt talande land. Nej. Han var inbjuden där. Han var närvarande. Ja. I protest mot att konferensen höll sig just i Cairo så närvarade dock inte den nya irakiska regimen.
56:12
Det här mötet hade varit inplanerat redan innan de här första prissänkningarna. Men i och med att priset på olja hade blivit något som bolagen började giddra med nu så hade agendan snabbt förändrats och affektnivån skruvats upp något.
56:28
Jörgin har en ganska härlig levande beskrivning utifrån just Wanda Jablonski som enligt egen utsago agerar matchmaker mellan just Alfonso och Tariki, alltså Venezuelas och Saudi-Arabiens energi- och näringsministrar. Det är på hennes hotellrum som de första gången ska ha träffat varandra.
56:52
De ska ha tagit varandra i händerna och så säger Alfonso så det är det jag hört talas så mycket om.
56:59
Och sen så gör de upp planer om att de om det senare samma kväll eller dagen efter ska träffas på en nedstängd jaktklubb. Dit man också bjuder in sina persiska, kuwaitiska och så vidare motsvarigheter.
57:14
Här kan man kalla det här för oljeproducenternas motsvarighet till ett skotskt slott. Att man istället sitter på en jakt inom mörkt rum där och röks igar eller något.
57:27
Exakt, jag har skrivit det här Det är kanske inget jaktslott i Skottland Men väl en jaktklubb i Cairo Ja det är klart du har tänkt upp det Det blir inga officiella dokument Underskrivna den gången Bland annat för att just Irak saknas Och för att Alfonso, han är ju där på mötet i passiv roll. Men man skakar hand om ett gentleman's agreement.
57:50
Den iranske ministern, han har i efterhand beskrivit det som att han kände sig som en karaktär i en James Bond-film.
57:58
Då kan man ju lägga till oklart vilken roll han skulle ha spelat i den James Bond-filmen. För det är ju lättare att föreställa sig en värld där Bonds uppdrag är att avstyra hotet mot British Petroleum än att verka för det.
58:10
Verkligen, verkligen.
58:12
En månad efter det där beslutet från SO så var det ju ett nytt möte också i Bagdad. Man hade haft det här i Cairo men nu skulle också irakiska representanter alltså vara med. Och då har vi ju fem länder samlade som står för 80% av oljexporten i världen i Bagdad här. Det är Saudiarabien, Iran, Irak, Kuwait och Venezuela.
58:40
Mest inflytande har Saudiarabien och Venezuela och Tariki och Alfonso.
58:48
Alfonso får gehör för sina krav eller önskemål om hårdare och tuffare uppträdande mot de här bolagen. Det relevanta är att sänkningen som SO hade presenterat, att den gällde ju inte Venezuela.
59:09
Man hade ju tänkt att det skulle gälla över hela världen, men sen hade ju SO en direktör i Venezuela som sa att det här kommer de aldrig gå med på. Det här kommer bli ett jävla helvete där. Jag tänker avgå om ni genomför det här. Och då dog man öronen åt sig från SO-styrelsehåll och sa okej då, då gäller det alla andra länder, men inte Venezuela.
59:34
Det här kunde hantera att det skulle löna sig att vara högljudd och tuff mot de här bolagen.
59:42
Det kanske gjorde även Shahen i Iran avgöver den här sänkningen. Särskilt som han lika lite som någon annan hade tillfrågats om att den här sänkningen skulle kunna genomföras.
59:56
Men länderna är fortfarande alltjämt försiktiga och trevande. Det finns en mystisk aura av makt kring de här systrarna som producentländernas regeringar respekterar fortfarande. De har en massa teknologi som bara de kan hantera och som får upp den här magiska oljan i marken. Dessutom kommer de här bolagen från stormakter som USA och Storbritannien.
60:32
Trots den här avvaktande hållningen mot de här bolagen så finns det i september 1960 en känsla av självförtroende samtidigt.
60:45
Vi kanske kan röra om här på något sätt. Det pratas om att man ska skapa en kartell för att bekämpa kartellen. Lite... Lite fighting-spevet har de.
60:58
Det är en kartell mellan oljeproducerande länder- mot kartellen av multinationella bolag. Det är precis vad man gör här.
61:09
Så bildas OPEC. Organization of Petroleum Exporting Countries.
61:16
Och redan i första resolutionen som fattas så står det att de oljeproducerande länderna citat Inte längre kan stå likgiltiga inför den attityd som oljebolagen hittills intagit när det gäller prisförändringar. Att medlemmar ska kräva att oljebolagen håller sina priser på en stabil nivå utan alla onödiga fluktuationer. Att medlemmar ska försöka att med alla tillbud stående medel återföra priserna till de nivåer som gällde före nedskärningarna.
61:48
Troligen hade kanske de här länderna förr senare ändå slagit ihop sina påsar för att skydda intäkterna förstås. Men man får väl säga att SOs beslut här är ju den tändande gnistan i oljefatet.
62:03
Det var ju en himla skriande arrogans egentligen att man inte hade frågat eller ens förevarnat om det här beslutet.
62:09
Och då har vi ju också en ny generations Araber med utbildning inom oljeindustrin som noga har följt den här kritiken mot oljebolagen i väst också.
62:20
Så oljebolagen visste ju att de hade ganska få anhängare i väst.
62:26
En direktör på Skäll sa ju senare OPEC kunde räkna med ett visst stöd från konsumtionsländerna när man började tala om en kartell. När oljeindustrin attackerades hade den inga vänner.
62:39
Just det.
62:40
Under början av 60-talet var också ryssarna ett orosmoln för både bolag och oljeländer. De försökte då överskölja marknaden med olja och sabotera för alla de som ville ha högre priser. Enligt någon rapport hade den sovjetiska oljexporten minskat de här oljeproducerande ländernas intäkter med 490 miljoner dollar på fem år. Det var ju ett problem för de oljeproducerande länderna också förstås.
63:09
Det är ju lite som att Sovjet bara trollar oljemarknaden här.
63:13
Ja, det har jag. De vill sätta käppar i hjulen.
63:18
Men vartefter så kommer hotet att försvinna- eftersom Sovjet i slutet av 60-talet- behöver mer olja för egen del också- och till satellitländernas konsumtion och sånt där.
63:30
Så det där problemet försvinner lite av sig själv- under slutet på 60-talet- men kommer återkomma vid ett annat tillfälle sen.
63:36
Ja, beroende av rysk energi återkommer även i- mer modern tid-
63:41
Ja, och även efter ålderkrisen 73.
63:45
Jag är ett fan av ursäkter som inte är ursäkter.
63:49
Om någon tagit illa vid sig så är jag jävligt ledsen, sa Danny Sausedo efter att han hade använt ordet svartingar i en träningsvideo. Det är ett av hundratal exempel på den genren av ursäkt som jag gillar så mycket. Jag väljer den eftersom den dök högst upp på min Google-sökning. Den offentliga och villkorade ursäkten. Om ingen tog illa vid sig på grund av vad jag sa så är jag inte ledsen. Det kan man ju läsa in i Danny Saucedo och det han säger där.
64:20
Man ångrar reaktionen, inte det som orsakar reaktionen. Då ska vi ta ett mer seriöst exempel än stackars Danny Saucedo.
64:28
Så skickar alltså SO fram en representant som säger, if you disapprove of what we have done, we regret it.
64:36
Så att om ni tycker att det här, på något sätt, om det vi har gjort är någonting som ni inte gillar- Om ni inte håller med oss, det är tråkigt, känner vi såklart. Han fortsätter sen, parafraserat av mig. Om ni inte håller med oss, känner vi att det är tråkigt att ni känner så. Huruvida det vi har gjort de facto är riktigt eller inte. Eller om ni inte förstår våra bevekelsegrunder så ligger ansvaret helt och hållet på oss. Det är inte en så bra ursäkt va? För vi så erkänner de ansvar, vilket jag tror är en viktig del i en ursäkt.
65:10
Men den har så många villkor inbakat i sig, den här ursäkten från SO- att jag tror inte att det räckte med den- för att släta över de här oenigheterna som hade vuxit fram efter prissänkningen.
65:23
Nej, det låter ju inte som det här, nej.
65:25
Men det kan finnas en bra anledning till att ursäkten är så ulakad- och det är att oljebolagen inte såg OPEC som något egentligt hot- De trodde helt enkelt inte att organisationen skulle kunna hålla SAMs internt och på riktigt påverka oljebranschen. Vill man ha ett tydligt exempel på det kan man konstatera att CIA i slutet av året 1960 totalt hade skrivit fyra rader text om den nya organisationen i sina rullor. Det är oerhört lite text för en organisation som är väldigt duktig på att generera stora mängder text– Allra helst med tanke på att OPEC potentiellt skulle kunna omkullkasta en industri som är helt samhällsbärande.
66:08
På många sätt var samhällsutvecklingen, i alla fall den materiella. Men CIA såg inte OPEC som något stort problem.
66:16
Nej och lite grann från det bekräftat när det under ett antal OPEC-kongresser läggs förslag på att man ska begränsa produktionsökningen och så havergör det varje gång. Man kommer aldrig riktigt överens och samtidigt så fortsätter ju då oljebolagen att förhandla enskilt med varje land förstås som om OPEC inte fanns med att hållformen sönder och härska som motto.
66:41
Det är en oerhört fascinerande liten dans de gör där. Till exempel om man kollar på Saudiarabien och Iran. Där ville man att båda skulle vara ungefär lika nöjda med situationen. Och Saudiarabien har ju mer olja än Iran. Alltså nyttjade man fyndigheterna i Iran lite mer. Så att nettot skulle vara ungefär lika mycket. Och så strök man båda medhårs och höll båda någorlunda nöjda.
67:07
Ja, 1964 kommer Faisal att bli den nya kungen i Saudiarabien.
67:17
Han är misstänksam för första mot radikal pan-arabism.
67:24
Nasser tyckte inte det var mycket att höra över egentligen- Det var nog mystiskt och misstänksamt med det som Nasser förespråkar tyckte han. Dessutom är han ju djupt konservativ och tycker att USA är en trygg allierad i kamp mot kommunism och sådär.
67:41
Och därför så vill han ju då gärna helst hålla hårt i USA- Sen har vi ju då den här relationen med Iran som du nämner. Och grejen är att under 60-talet så vill ju de oljeproducerande länderna öka produktionen i just sitt land. Iran som sagt vill öka produktionen i sitt. Saudi-Arabien vill öka produktionen i sitt. Och det här gör det ju svårt att komma överens om att begränsa produktionen mellan dem. Och både Faisal i Saudi-Arabien och Shaheen i Iran– De har delvis med samma bolag att göra- när de förhandlar.
68:17
Båda misstänker förstås- att bolagen gynnar det andelandet.
68:22
Det är inviterande. Man går runt och tänker- att bolagen tar upp mer olja- hos honom där borta- Och inte hos mig. Och sharen är ju väldigt otålig att modernisera och militarisera Iran. Och samtidigt så vill ju oljebolagen hålla nere produktionsökningen för att inte priserna. De vill ju inte ha upp mer olje hur taget egentligen.
68:47
Det här är ju väldigt spännande krock och även att det sen blir omkastat under början på 70-talet för då är ju förhållandet omvänt. Då vill ju de oljeproducerande länderna hålla ner i produktionen och bolagen ha upp produktionen istället. Så de här systrarna försöker balansera mängden olja på marknaden och bara väldigt stadigt eventuellt öka produktionen, helst inte alls. Sen inkommer ibland plötsliga bortfall som till exempel i Iran 1951 när Mossadegh förstatlade oljan där.
69:24
Någonting som vi för övrigt får återkomma till en annan gång.
69:28
Och statsgruppen i Irak som sagt 58.
69:32
Då försvinner ju en massa olja från marknaden temporärt. Sen har vi då ökningar också som det gäller att begränsa. När man då får nya fyndigheter i Nigeria och i Libyen. Då gäller det att balansera det där med. Så att det inte blir för mycket på en gång. Och sen har vi för tusan som sagt den sovjetska oljexporten. Och vissa oberoende. Och det här tjatet från oljeländernas regeringar om att öka. De har mycket att hantera här de här systrarna men trots det så lyckas de i någon form av samförstånd organisera utbudet på världsmarknaden så att varje år ökar med stadiga 9,55% och det är en bedrift med tanke på att det finns otroligt många intressenter här som vill olika saker.
70:21
Det finns ju inte längre någon verklig konkurrens mellan dem men det är inte heller längre en kartell på det sätt som det var före världskriget. Då hade man ju tydligt gått ihop med dokument och grejer i hemlig maskopi på det här skotska slottet av nödtvång men nu är det mindre uttalat att de håller ihop.
70:44
Det är mer för att de helt enkelt har samma intressen egentligen och de är ju insyltade i samma koncessioner i olika länder och de förstår sig på varann de här oljegubbarna, amerikaner och briter. Det är väl ungefär som i Robinson, jag tänker ta den som exempel här nu.
71:02
Absolut.
71:03
Självklart, det är ju som när några deltagare i Expedition Robinson börjar gilla varann och därför inte röstar ut varandra. Inte för att man uttalat har sagt att nu är vi i en pakt utan bara för att man vill inte bli av med en andra. Ungefär så är det nu mellan de här sju oljebolagen.
71:25
Det finns ju också någon aspekt att det är nästan som parterna på arbetsmarknaden här. Det är två stycken stora grupper, alltså arbetsgivarna och arbetstagarna eller oljeproducenterna och oljebolagen som båda behöver varandra ömsesidigt men som också har helt olika intressen i vad man vill få ut från det och som ska sätta sig ner i Jobbiga och ansträngande avtalsrörelser och försöka få fram en kompromiss som båda kan leva med utan att det blir strejk eller oljekris.
72:00
Ja, det är en väldig balansgång hela tiden.
72:10
Ett sådant utmärkt exempel på när oljan påverkas, när det försvinner lite olja, det hittar vi i de dramatiska händelserna maj 1967, det tredje arabisk-israeliska kriget, sexdagarskriget. Det bröt ut efter stridigheter mellan Syrien och Israel längs med gränsen. Syrien vände sig till Egypten som i sin tur skickade ut FNs fredsbevarande styrka från egyptisk territorium och skickade soldater i riktning mot Israel.
72:44
Även Irak och Jordanien kom att strömma till Egyptens sida och all israelisk sjöfart skulle blockeras och så.
72:52
Israel gick då på häftig motoffensiv och lyckades på ett bräde framförallt genom sitt flygvapen vinna totalt herravälde över luften. Och tack vare det här kunde Israel även på marken avancera mycket snabbt på flera fronter. Och när kriget 10 juni blåstes av hade man trupper på områden som motsvarade tre gånger Israels storlek. Och förlusterna var mångdubbelstörre på den arabiska sidan.
73:20
Ja, man kan väl säga att alla de här andra problemen som vi nämnde, de var ju tydligen hanterbara på olika sätt. Men så har vi ju det här med Israel och Palestina-frågan.
73:33
Den är inte riktigt lika hanterbar visar det sig.
73:37
Vi har ju då den mycket paradoxala situationen där USA är allierat med både Israel och Saudiarabien.
73:46
Vilket är lite av en trolleri-show.
73:49
Sen har vi då den saudiska kungen Faisal som ivrigt brinner för palestiniernas sak. Han hade faktiskt redan som 14-åring varit med i Versailles.
73:58
1919 och nu hade han blivit skickad dit som 14-åringar så det är intressant och redan då försökt bevaka palestiniernas situation gentemot segermakterna. Relationen i Israel-arabländerna den var ju usel 1967 och den blev ju värre hela våren fram tills att kriget är utbrott vilket väl var i början på juni va?
74:20
Exakt, 23 maj så annonserade Nasser att man skulle blockera israelisk sjöfart
74:29
Ja precis, men kriget börjar den 5 juni vill jag hävda.
74:34
Utan att fördjupa sig i bakgrunden kan man ändå säga att det hade varit en häftig uppträppning i retorik från arabstaterna Syrien, Egypten och Jordanien.
74:44
Snabbt efter krigets början så träffades ju de arabiska staternas utriksminister i Bagdad- Nu hade man mycket att prata om här. Faisal var chockad. Bara några veckor tidigare hade han uttryckt en motvilja och misstänksamhet mot Nasser.
75:03
Men nu behövde och fick Nasser hans stöd. De satt ändå lite grann i samma båt kände de. De arabiska länderna bestämde snabbt att man skulle bojkotta västländerna och stänga oljeflödet. Nu jäklar, nu var det färdigt.
75:20
Oljevapnet, det här var ju någonting man hade diskuterat teoretiskt både i arabvärlden och i västvärlden som någonting man skulle kunna komma att använda men nu skulle det prövas för första gången i skarpt läge.
75:36
Grundtanken är ju att väst och särskilt USA har ju sålt väldigt mycket vapen till Israel men annars gav väl egentligen varken USA eller Storbritannien uttryckligen stöd för Israel under det här korta kriget. Det dröjde inte länge innan det blev uppenbart att den här boykotten var verkningslös ändå. Och att de som förlorade mest på saken egentligen var de oljeproducerande arabländerna. Saudiarabien förlorade 30 miljoner dollar och då hade man ändå begränsat boykotten till just USA och Storbritannien.
76:09
Och problemet var ju att de icke-arabiska länderna inte deltog.
76:14
Både Iran och Venezuela ökar ju glatt sina försäljningar när oljebolagen vill balansera upp de här kvantiteterna som försvaren.
76:21
Exakt, man hade de här nya libyska fynden som också kunde täcka upp en stor del av det. Och även om Suezkanalen var blockerad, det är ju Egypten som är drivande, eller är en av de drivande parterna i det här kriget, så kunde man med de här nya stora supertankerfartygen åka runt goda hoppsudden istället med oljan. Så att Allt det här samt att kriget blir så kortvarigt innebär att den gången så blev det ingen systemhotande kollaps med oljetillförseln.
76:55
Nej.
76:57
Oljeministern i Saudiarabien, Sheikh Yamani, han insåg att man inte hade lyckats använda oljan som påtryckningsvapen och sa citat Används det inte rätt, bär vi oss åt som den som skjuter ett skott i luften, missar sin fiende och låter kulan rekursitera för att träffa honom själv. Yamani var ingen poet men han var en slipad politiker och en av de här OPEC-ministerna som 1975 förut blev kidnappad av den här terroristen Carlos Chakalen.
77:31
Det är ganska... Ja. Det är ändå... Det är något... Bra trivia. Ja. Yamani återkommer nog i nästa akt så att säga, nästa avsnitt.
77:41
För även om OPEC två månader efter det här sexdagarskriget 1967 samlas för ett nytt möte och kommer överens om att de inte är överens så kommer de överens om att varje land får sköta sin egen oljeexport. Och det blir ju en akt till ändå.
77:59
Håller vi på att runda av det här avsnittet nu? Det är lite grann det jag försöker med. För då medans eftertexten börjar rulla så vill jag säga någonting om Tariki och Alfonso. De här båda herrarna som på ett hotellrum hade skakat hand och satt hela historien i rullning.
78:18
För att bara säga att med tanke på hur många som är inblandade i den här produktionen så är inte de här eftertexterna så himla långa så du får ju öka på här. Ja.
78:29
Man kan inte säga att inget OPEC utan dessa båda herrar. De strukturer som satte oljeproducenterna i rörelse hade såklart kunnat sätta andra människor på hotellrum i olika konferenser. Men deras handslag hade ju sått ett frö ur vilket OPEC skulle börja gro. Men olja har aldrig utrymme för sentimentalitet, Daniel. Och samtidigt som den här sista lilla texten rullar så säger jag då att Tariki, han var ju trogen till fel kung i Saudiarabien.
79:00
Han var leerad med kung Saud, men det är ju Faisal som kommer gå vinnande ur maktkampen. Och det kommer att kosta honom posterna, kontoret, bilarna. Han blir exilsaudier, en rådgivare och författare i oljefrågor. Herrelös oljesamurai kanske man kan kalla honom. Och vart kommer han dyka upp? Jo, i Libyen, strax efter att Gaddafi hade genomfört sin kupp. Mer om det i nästa avsnitt. Alfonso, min favorit i det här avsnittet, han var ju väldigt mycket en du ska äta ditt bröd i ditt anletes svettkille.
79:34
Och redan från början så var han mycket orolig för vad oljan skulle göra för Venezuela.
79:40
Den var ett gift som gjorde människan lat och skapade rikedom ur ingenting, menade han.
79:46
Han kommer dra sig tillbaka från det politiska livet för att läsa och skriva inåtblickande filosofiska texter. Leva för sin trädgård och sina blommor. I DN för någon månad sedan fanns ett underbart reportage från Caracas om deras stora konstmuseum som bland annat har Sydamerikas största Picasso-samling. 29 Picasso-tavlor, allt som allt. Idag står det och förfaller. Det är svårt fuktskadat och är snarast en ruin. Jag tror att Alfonso skulle tycka att det var en mycket passande och tragisk symbol för de rädslor han hade.
80:22
Där har vi de två herrarna färdiga. Nu blir det nya herrar i nästa avsnitt.
80:26
Jajamän, det blev det. Och det blev riktigt afflande grejer för då ska vi explodera det här på olika sätt. Så missa inte nästa vecka här nu. Kul att vara igång igen.
80:37
Ja, verkligen. Vi hörs igen på söndag. Hej med er! Hej hej!
80:46
Har du någon inledning för det sen?
80:49
Nej, det är ju ditt avsnitt. Är det här också? Ja, du är ju Mr.
80:54
Oil. Då är det bäst att vi bara kör då.
81:08
Välkomna till avsnitt två i miniserien om oljekrisen 73 och än så länge har vi inte kommit in på 1973 utan det gör vi idag ja.
81:19
Nej vi är väl fortfarande på fel decennium. Ja men man måste ju ha en bakgrund så det har vi haft. Och idag kommer vi damma in i 73 och till sist också prata lite grann om konsekvenserna av det. Men vi är inte där riktigt än. Nej. Vårt första avsnitt slutade med sex dagars kriget. Israel-Palestina. Konflikten, det var ju inte Palestina, det var ju Syrien och Egypten och Jordanien och så vidare. Då man för första gången hade försökt använda oljevapnet mot de israelvänliga staterna.
81:53
Men man hade misslyckats på det stora hela den gången.
81:58
Nu ska vi backa bandet lite grann och börja prata om Libyen för att sen svisha förbi sexdagarskriget och vad det lider återigen trassla in oss i stridigheter när det gäller just Israel och Palestina.
82:14
För olja det är ju ordet som, ja det är vad de här avsnitten handlar om. Och var det någon som sa mer olja? Många författare som har skrivit om olja konstaterar Roat att under andra världskriget så åkte ökenräven, Rommel, fram och tillbaka genom Libyen, ständigt plågad av en ihållande brist på bensin. Och då poängterar man Roat att ökenkriget äger rum ovanpå några av världens största oljereserver. Om Rommel bara hade vetat och haft borrtorn och raffinaderier och kanoner för att skydda sig mot flygbombningarna då jäklar, då hade vi gått en annan framtid till mötes.
82:53
Det här är faktiskt oerhört ironiskt. Det har inte jag tänkt på. Men så är vi ju. Han har ju en jäkla massa olja där bara under fötterna.
83:03
Ja, du måste tänka lite tredimensionellt Rommel. Det är inte helt sant. Rommel är aldrig direkt på de allra största fynden. Och det är inte helt lätt att börja dra igång oljeraffinaderier när man har The Royal Air Force som dundrar ovanför huvudet på en. Nej, så är det ju.
83:20
Libyen hade blivit självständigt 1951 och styrdes av en åldrande kung. Idris hette han. Och från mitten av 1950-talet så hade amerikanska och brittiska geologerna börjat misstänka att det kunde finnas stora oljetillgångar i Libyen. Libyen valde i en lag man stiftade 55 att köra modellen att alla eventuella oljefynd skulle portioneras ut som koncessioner till flera olika bolag. Man ville inte sitta i händerna på ett fåtal större bolag.
83:51
Så man öppnade upp för många små koncessioner och man bjöd gärna in mindre bolag.
83:57
Mer intressant info om Libyen är att den ligger på rätt sida Suezkanalen sett med europeiska ögon.
84:06
Skulle med förhållandevis enkel logistik och vad det visade sig hög kvalitativ råolja komma att bli en mycket viktig producent I den här lagen från 55 så knöt man också bolagens och landets uppgörelse till det verkliga marknadspriset. Om ni kommer ihåg från första avsnittet så pratade jag om att olja var prissatt på två olika sätt. Man hade ett förhandlat pris och man hade ett marknadspris.
84:34
Det var det förhandlade priset som bolagen och oljeländerna delade 50-50 på vilket nästan alltid var till bolagens nackdel. Men här var alltså uppgörelsen knuten till marknadspriset vilket på ett sätt innebar mindre pengar in i Libyen men det innebar också fler bolag in på marknaden. Det här kan beskrivas som en konkurrensfördel mot till exempel Iran eller vad man nu vill ta för annat oljeproducerande land.
85:03
I april 1959 så är det ding ding ding eller hur det nu låter i apparaterna när man hittar olja. Och de allra första fynden låg på en plats som heter Sälten. Och det gick ett ljud som från en startpistol och med det så har vi en ny oljerush inledd.
85:20
Några få år senare, 1965, så hade Libyen blivit världens sjätte största oljeproducent. Och fyra år senare stod, i alla fall enligt Daniel Juergens bok The Price, Libyen för en större del av världsmarknaden än vad Saudi-Arabien gjorde vid det tillfället.
85:37
Ja då är det ju väldigt mycket, för så mycket, de har ganska betydligt mycket mindre olja än vad Saudi-Arabien har. Så då måste ju det bero på någonting, kan ju bero på förstås hur mycket man pumpar upp och att Aramco i Saudi-Arabien gjorde allt för att begränsa produktionen.
85:56
Just det, absolut.
85:58
Det är väl där skong klämmer i så fall. Och den andra anledningen är väl då som sagt att det finns en himla massa bolag i Libyen som gör allt för att få upp så mycket olja som möjligt. Och det är många av dem som är oberoende som de kallas i efterhand. De som inte tillhör de sju systerna kartellen. Och de vill ju då åt all olja som bara går att få upp. De... Har inte några stora reserver som de vill sitta och spara på.
86:29
Och ett av de bolagen i Libyen är ju då Occidential. Det låter som en tandkräm när jag tänker efter.
86:37
Ja det gör det.
86:39
Men det är ett oljebolag. Och det leddes av en Armand Hammer. Och de hade då fått en konfession i Libyen. Och de pumpade upp så mycket olja att det under en period var så att de var den största producenten i Libyen.
86:54
Ja, två koncessioner hade Hammer lyckats få till. Bland annat genom lite kreativ förhandling med kungen. Kung Idris hade fått ett schack-sätt i rent guld. Som en liten uppskattning. Det finns fler schack-pjäser om vi får fler koncessioner. Och det skulle, som du säger, visa sig finnas mycket olja på de här platserna. Första borrningen gav fynd på 43 000 fat per dag. Och nästa borrning gav nästan ofattbara 75 000 fat per dag. Och egentligen över en natt så blev det här bolaget världens sjätte största oljeproducerande bolag under en period.
87:32
Men till skillnad från exempelvis systrarna så är ju bolaget helt knutet till en enda koncession. Man är ju i en extremt farlig och utsatt position här.
87:43
Ja, så är det ju för de andra stora bolagen, systrarna. De har ju intressen och reserver på en massa andra platser i världen. Och därför har de ju en annan syn på Libyen än vad de oberoende som till exempel Occidential har. Det vill säga, här behöver vi inte pumpa upp så förskräckligt mycket. Vi kan ta lite lugnare än vad alla gör här.
88:06
Vi ska hålla våra 9,5% per år. Ja, just det.
88:10
Den 1 september 1969, då händer ju något.
88:15
En förtida klon av Michael Jackson tar makten.
88:21
Nästan så, det blir en statskupp och omvälvning och kungen Idris avsätts av militärerna i landet. Här på täppan blir överste, Muammar Gaddafi.
88:33
Det var en av flera inplanerade statskupper, militärkupper i Libyen. Kaddafi var bara den som först gjorde slag i saken och skred till verket.
88:43
Det här kommer leda till stora förändringar. De här revolutionärerna planerar att pressa upp sina inkomster för oljan så mycket som möjligt. De är helt övertygade om att Libyen har blivit grundlurad tidigare. Det kanske man kan säga att de delvis har blivit.
89:00
Tillsammans med de övriga oljeproducerande länderna då ja. Konsumenterna de är ju beredda att betala mycket mer än vad de gör egentligen. Och då är vi någon form av då är det något som skevar egentligen ju.
89:15
Dessutom så är ju den libyska oljan av ovanligt hög kvalitet med mindre svavel och sånt där.
89:23
Ja, den är toppen och den är på rätt sida av Suez-kanalen så det är inte heller så att Nasser bara kan dra i spaken så kan man inte köra med tanket från Libyen utan den har så många fördelar. Eller två fördelar i alla fall.
89:36
Sen vet jag inte hur många spakar Nasser kunde dra över den här tiden.
89:39
Nasser lever ju när Kadhafi gör sin kupp. Sen har vi gjort helt tydligt hur långt efter kuppen vi pratar nu.
89:48
För det är månader det handlar om innan Nasser plockar ner skyltan.
89:52
Varför skulle han kastas över spaken och dra i den i och för sig? Bara för att Gaddafi tar ju över där borta.
89:58
Nej, jag menar mer att sett ur europeiska länders syn så är det bra att man inte behöver åka genom Suezkanalen med tankers för att få olja från Libyen. För Suezkanalen är inte helt att lita på.
90:12
Kaddafi meddelar ju då de här oljebolagen att nu ska ni betala mer känner ni. Ungefär 40 cent mer per fat och det var egentligen helt rimligt ju. Och för att undersöka det här allvaret så tar han kontakt med Moskva också för att undersöka om Libyen skulle kunna exportera olja till Östeuropa också. Och det är ju ett hot bara det att han pratar med dem. Esso, de vägrar, det här stora oljebolaget, de vägrar betala mer än 5 cent extra.
90:42
Det är intressant. Kadhafi, han höjer då svärdet och slår till mot Armand Hamme istället och Occidential. Ja.
90:54
Man kanske ska vara återhållsam med hur många namn man nämner men det är ju Kaddafis högre hand Abd al-Salam Jalud som kommer leda de här oljeförhandlingarna och han är ändå värd att prata om för det är han som kommer ta kontakt. med Armand Hammer, Occidentials ordförande. Hammer i sin tur är ju en fascinerande människa. I sin ungdom hade han varit verksam i Sovjetunionen där han hade handlat med Lenin. Han var bolsjevikernas favoritkapitalist.
91:26
Och så hade han byggt sin förmögenhet. Hammer kommer ju även att dömas för illegala donationer till Richard Nixons Watergate-fond.
91:34
Jaha, då band vi ihop det.
91:37
Ja, turligt nog så valde George Bush den äldre att benåda Hammer för just den överträdelsen. Sånt vill man ju inte lämna orört ändå.
91:47
Det var väl inte Hammers fel att han hade gått in med pengar för att hjälpa Richard Nixon att...
91:53
Dölja Watergate-skandalen. Men nu var det 70-tal och det är olja vi pratar om.
91:58
Och Kadhafi vet att Occidential inte bara kan ersätta ett bortfall från Libyen utan att de är väldigt beroende av den olja nu.
92:07
Exakt. Och hotet är ju förstatligande. Hela den här enorma koncessionen kan försvinna på ett bräde och då är Hammers bolag utan sin gyllene ko eller gyllene kalv eller höna. Det blir inga ägg lagda, ingen mjölk mjölkad, ingen oljapumpad om de libyska koncessionerna försvinner. Så Hammer som i sin desperation bland annat reste till Egypten och bad Nasser som fortfarande levde då att ta Kaddafi i örat.
92:41
Det ville inte Nasser göra eller han gjorde inte det i alla fall. Han, alltså Hammer, kom under flera veckor att åka skytteltrafik mellan Paris och Tripoli för att förhandla med regimen. Han var livrädd att bli kidnappad om han sov över i Tripoli. Så därför privatplanet på morgonen från Paris till Tripoli och sen på eftermiddagen tillbaka till Paris.
93:02
Ja, som man gör. Ja.
93:19
Första gången han träffade Hammer så la han sin revolver på bordet. Det är också ett första bud att göra i förhandlingarna.
93:28
En gång när han träffade en representant för Texaco så tog han det pappret med erbjudan som Texaco hade och så rullade han ihop det till en liten boll och kastade i ansiktet på Texacos representant. Ja.
93:42
Ja, Texaco.
93:44
De är ju ett storskt bolag va? Och är ju lite speciellt kärva av de här amerikanska bolagen. Men här har de nästan mött sin överman och det är ganska förnedrande när man måste böja sin eväl och plocka upp det där pappret också.
94:01
Ja, exakt. Då ska man ändå säga att Jalud oftast var good cop till Gaddafis bad cop. Så det säger ju någonting om vad det är för regim som har tillträtt i Libyen.
94:12
Efter flera veckor av förhandling så kom man överens med Hammer att han skulle betala 20% mer för sin olja än vad man tidigare hade gjort. Och när ett bolag gav med sig så gjorde de andra det också. Daniel Yersin skriver...
94:45
Hammer hade ju bett Esso om hjälp också. Hallå, kan jag få köpa lite av eran olja om det är så att det kniper? För ett bud eller krav från Kaddafi var att han skulle sänka produktionen till 500 000 fat. Just det.
95:02
Men Esso hade vägrat att gå med på det här och då hamnade jag hemma vid den här knipan och var tvungen att gå med på det där avtalet.
95:10
Varför säger Esso nej till det? Jag fattar man vill inte ge sin olja till en konkurrent, inte minst en outsider. Inte billigare i alla fall än vad man säljer till andra. Ja, precis. Men man skjuter ju sig själv i foten. Ja! Det är onekligen så, ja. Eller som du sa i förra avsnittet, återigen så letar man reda på sitt finaste blåa skåp. Och sätter sig i det där blåa skåpet. Och ja, gör tvåan.
95:38
Ja, visst det.
95:40
Och sen spejder sig hela det här libyska exemplet till andra oljeproducerande länder. Och först är ju då systrarna Sokal och Texaco med på att acceptera de här högre pyserna.
95:52
Samson skriver var de moderata statscheferna inom OPEC inte hade lyckats åstadkomma på tio år där lyckades Libyens vilda revolutionärer genom sin taktik tydligen klara på några få månader. Och nyckeln som de sitter på är ju insikten om att oljebolagen behöver oljan mer än de själva gör egentligen. För visst var det trevligt att ösa på statskassan med oljepengar. Men som en libysk förhandlare hade uttryckt saken. Libyen har klarat sig utan olja i 5000 år.
96:24
Och skulle göra det i fortsättningen också. Men det gör ju inte oljebolagen.
96:29
Nej.
96:30
Och sen fortsätter Libyerna ändå att höja kraven ännu mer. Och Venezuela följer efter och gör det med. Och Irak och Algeriet och Kuwait och Iran. Och de begär då skattesatser som skulle höjas till 55%.
96:44
Ja precis, för den här framgången, den hade ju, vad kan man säga, blivit en injektion av råg rakt in i ryggraden på OPECs olika medlemsländer. OPEC krävde nu 55% av intäkterna och Venezuela alltid steget före stiftade lagar som innebar att man hade rätt till minst 60% av intäkterna.
97:07
Och under det här OPEC-mötet i Caracas i december 1970 så är det ju en ganska optimistisk stämning och kamplust bland OPEC-länderna. De känner ju att nu är vinden i ryggen och sådär och den där rågen som vi injicerar i rygggraden gör att vi står upp väldigt väl här.
97:26
Ja, det har jag vänt för dem nu.
97:37
Lite dystrare stämning är det i Mobiles skyskrapa i New York.
97:43
Oj, dålig hållning. Slokande hatt.
97:45
Den 11 januari 1971 träffas alla de stora oljebolagen i New York. Det är de sju systrarna och det är de stora oberoende bolagen och det franska halvstatliga CFP.
97:59
Just det. Som Daniel Jörgin menar borde räknas som en åttonde syster men det kan man ju kanske låta ligga vid sidan. Men det är också ett stort oljebolag som nämns för första gången nu.
98:08
Ja, det blir ju lite, det matchar ju inte den här antika legenden. Plejaderna. Just det, det blir ju fel.
98:19
När man nått i punkten förstod man att det var dags att lägga undan rivalitet och konkurrens. För nu var själva oljeländerna motståndarna. Det här höll på att bli en kartellernas kamp kan man säga. Och ett formellt problem var ju de här amerikanska antitrustlagarna.
98:40
Ja, det var ju det som hade brutit upp Standard Oil till att börja med en gång i tiden.
98:44
Just det, fick man samarbeta eller fick man inte det? Ja, det fick man ju inte. Och det kommer runt ändå här nu, tack vare en gammal advokat som heter John McClary. Han var 75 år och han hade ju varit med länge va? Ja, det var.
99:01
Hela industrins minne kan man säga. Han representerar ju då den här 75-åringen, alla de sju systrarna och de stora oberoende bolagen också så han har ju ett fint stall va i sin advokatfirma. Och han hade också varit för tio år sedan redan och pratat med justitieministern och så om de här antitrustlagarna. Och sen hade han pratat med justitieministern som kom efter Robert Kennedy också.
99:29
I början på 60-talet var det Robert Kennedy han pratade med. Och sen alla andra justitieminister som hade tilltätt hade han alltid varit på och sagt att om det kniper då måste vi kanske avskaffa de här antitrustlagarna så att bolagen kan samarbeta.
99:43
De här justitieministerna övertygades av den här unga, nyblivna folkpensionären och tänkte att, jo men så är det ju, det här är ju samhällsbärande. Den dagen det kriser, då kan vi inte låta några antitrustlagar stå i vägen för att vi ska få olja.
100:00
Så nu under det här mötet i Mobiles skyskrapa så satt man sig ner för att skriva brev till OPEC.
100:08
Just det, Gustav Vasa-modellen.
100:12
Ja, kanske inte riktigt lika aggressivt och hotfullt men nästan... Man skriver då, vi har beslutat att i fortsättningen inte förhandla om krav som framställs av medlemmar av OPEC från någon annan utgångspunkt än den att varje överenskommelse ska gälla samtidigt för alla oljeproducerande länders regeringar. Man vill alltså undvika enskilda förhandlingar där priser triggades upp efter hand och det här är ju helt motsatt approach jämfört med vad man haft innan när man har försökt splittra och isolera de olika oljeproducerande länderna.
100:44
Söndra och härska är ju bara effektivt så länge det fungerar. När du söndrar och härskar utan att du får någonting till gagn, då får man ju pröva något annat. Ja. Ena och härska.
100:56
Nu hade ju oljeländerna börjat spela ut oljebolagen mot varann och då var det inte lika kul längre.
101:03
Så nu gällde det att få till ett bra avtal som var överskådligt på sikt över hela marknaden tänkte man.
101:09
Man enades ju också om ett system som skulle försörja de här bolagen med olja om någon blev av med sina intäkter på grund av Kaddafis utpressning i Libyen.
101:19
Så att man märker vad de är ute efter här.
101:21
Men det där brevet som de skrev som har kallats då det förgiftade brevet.
101:27
Det var ju som att kasta in en dunk bensin på en grill eller något.
101:33
Mottagarna de blev ju ursinniga. Inte minst Qaddafi i Libyen. Men Shahen i Iran han slog sig inte heller på knäna och skratta. Han blev också arg.
101:44
Och man kan ju tänka sig just de här två individerna som ganska arga.
101:50
Kadhafi och Shahen av Iran.
101:52
Ja och det var de också. Stolta. Stolta och avia och OPEC länderna de vill inte förhandla i grupp kommer de fram till och mycket av de här förhandlingarna inför förhandlingarna handlar ju om hur mycket man skulle förhandla.
102:08
Det var hot om nationaliseringar eller produktionsstopp och sånt där. Det fanns ju med hela tiden överhängande för bolagen. Och bolagen gick till slut med på att förhandla först för länderna runt Persiska viken i Teheran. Och sen ha en andra runda av förhandlingar i Tripoli som gällde medelhavsländernas oljefält. Just det. Och förhandlingarna i Teheran de pågick under slutet av januari och början av februari 1971. Och vid ett tillfälle så säger då Shahen till BBC Alla oljeproducerande länder vet att de blir lurade.
102:44
I annat fall skulle vi inte ha haft någon enad front. De allsmäktiga systrarna måste få upp ögonen för att vi idag skriver 1971 inte 1948 eller 49. Så nu är det hårda bud.
102:58
Och förhandlingarna slutade den 14 februari med en prisökning på 30 cent per fart. Och det ansågs ju vara mycket då.
103:07
Får vi komma ihåg. 30 cent per fart, är den inte kloka? Ja, det var ju inte alls kul det här. Ja, vi får ju gå med på det här ändå. Oj, oj, oj.
103:15
Nu har Shahens mungipor gått från att peka rakt ner till att peka rakt uppåt.
103:20
Ja, och snart kommer den här ökningen ändå framstå som löjlig.
103:24
Japp.
103:25
Förhandlingarna i Tripoli, de blev också stenhårda. Och där slutade vi med en prissökning på 76 cent. Det är mycket mer. Det är mycket mer än vad Saren fick. Och då vände väl de där mungeiperna igen, eller?
103:39
Ja, nu ser han ju löjlig ut. Han har ju tagit hand på ett mycket sämre deal än vad Kaddafi har fått igenom.
103:44
Ja.
103:46
Men de här avtalen är i verkligheten väldigt bräckliga för vem är mest beroende av vem egentligen här? Anthony Samson skriver I Teheran och Tripoli hade bolagen avslöjat sin grundläggande svaghet att de var oförmögna att samarbeta. Både med varandra och sina regeringar. Sammanbrottet för den gemensamma fronten hade understukit deras sårbarhet. OPEC hade synat deras bluff och vunnit nytt självförtroende. Som en av självs direktörer uttryckte det. De hade övertaget och det visste de förbannat väl.
104:20
Så nu säljs ett fat olja i Tripoli för 3,30 dollar per fat kan vi konstatera.
104:27
En annan fråga som hade seglat upp på agendan mellan de oljeproducerande länderna och oljebolagen, det var förstatligande, eller vad man ska kalla det. Förutom Iran så använde ju alla andra länder fortfarande systemet med koncessioner. Bolagen gjorde...
104:47
Mer eller mindre vad de ville. Staten hade ganska lite kontroll över de här konsumtionerna som man hade lämnat ut till Mobile eller SO eller Getty eller vem som nu hade fått dem. Och hotet som hela tiden vilade över de här förhandlingarna det var ju förstatligande. Att man skulle rycka oljan från bolagen. Bolagen hade ju kommit fram till ett förslag, kanske oljebolagens löntagarfonder eller vad man ska kalla det. De tänkte att man kunde kompromissa fram vad de kallade för participation, deltagande eller kanske delaktighet.
105:25
Att länderna kunde få gå in som delägare i oljefyndigheterna.
105:30
För oljan var ju den största inkomstkällan för nästan alla de här länderna och systemet hade byggts kring oljebolagens nätverk, deras personal, deras teknologi och deras marknader. Det var ju inte helt självklart att bara förstatliga allting.
105:48
1972 så lyckades OPEC ta i hand med producenten om ett system som innebar 25% delägande som skulle trappas upp till 51% år 1983. En långsam och stadig övergång. Det påminner om de här avtalen som Storbritannien eller liknande kunde göra med kolonier om att nu gör vi En 10- eller 20-årsplan på er självständighet. Men precis som med de avtalen om självständighet så kommer det vara förbaskat svårt att hålla sig till avtalen.
106:25
För det kommer inte spela någon som helst roll.
106:28
Libyen och Iran bland andra tyckte inte om villkoren och vägade följa dem. Mest extremt syntes detta i, gissa var, Libyen. Kaddafi på en slags presskonferens stod sida vid sida med ingen mindre än Ugandas Idi Amin och helt plötsligt berättade att Libyen tar över 51% av sin oljefält nu.
106:49
Jaha och så var det med det. Ja han var ju inte ensam. 1971 hade Algeriet nationaliserat 51% av landets oljetillgångar också. Och sen så hände ju det här i Libyen. Och om man backar lite och tänker hur gör Saudiarabien här då. Saudiarabien har ju förhandlingar som leds av den här Yamani.
107:14
Nämndes i första avsnittet, oljeministern.
107:17
Precis, och Samson han skriver så här om honom. Han var snabbtänktare än de flesta och med sina skarpa ögon, sitt spetsiga skägg och sitt belevade sätt liknade han en arabisk ande, just stigen ur flaskan och ivrig att ta över makten från sin herre. Han hade tagit över rollen som Saudiarabiens ledande oljekille efter Tariki.
107:47
Tariki var väldigt inne på att man skulle nationalisera så mycket som möjligt medan Yamani tyckte att man stegvis skulle försöka nationalisera oljefälten.
107:59
Det glömde jag säga att Tariki hade flyttat till Libyen och blivit Kaddafis oljerådgivare.
108:04
Ja det är ju relevant för han är ju inte helt borta den här tarike då utan han har ju då sålt sina kunskaper och tjänster till andra oljeproducerande länder medan Yamani fortfarande sitter kvar i det största oljefältet då som i Saudi-Arabien. Och han menar ju på att det kunde vara riskfyllt att göra en nationalisering rakt av på en gång. Det kunde ju leda till kaos och sådär. Och därför ville han då att man skulle ta det på rån på rån. Att man skulle få 20 eller 25 procents delägarskap och sådär. De här exemplen på nationaliseringar som ändå skedde då till exempel Al-Jariet och Libyen.
108:40
De är inte fullkomliga men 51% är mer än 50%.
108:45
De här exemplen hade gjort att de andra oljeländerna också blir mer benägna att bli tuffare helt enkelt.
108:54
Aramco är det där bolaget i Saudi-Arabien som sköter produktionen där och det ägdes ju av de här fyra amerikanska systrarna Esso, Texaco, Sokal och Mobile. De satt ju långt ute i öknen och hade ju under decennier bildat nästan som en amerikansk enklav av trädgårdar och våningshus inringat av tagtråd och sånt där.
109:18
Och en hel generation av amerikanska tekniker och ingenjörer hade växt upp där tillsammans med saudiarabiska ingenjörer som i sin tur skickades till USA för utbildning och så.
109:29
Yamani han hade ju själv varit direktör i Aramco. Så han visste ju hur det här funkar också. Och under 1972 så inledde han då förhandlingar om Saudiarabiskt delägarskap i Aramco. Essos chef besökte ju till och med Nixon och blandade in politik i saken. Och då blev Yamani rasande och tog hjälp av sin motsvarighet till Nixon. Vilket är då den saudiarabiska kungen Faisal. Och kungen han skrev ett brev. Som Yamani läste upp för Aramcos chefer- där kungen lät dem få veta att- Mina herrar, kravet på ett effektivt delägarskap är oavvisligt- och vi väntar att oljebolagen ska samarbeta med oss- i syfte att nå en tillfredsställande uppgörelse.
110:15
Det bör inte tvinga oss att vidta de nödvändiga åtgärderna- för att förverkliga kravet på delägarskap. I klartext då, vi kommer ta över hela skiten- om ni inte släpper in oss-
110:25
Men det är ett väldigt effektivt hot.
110:27
Ja och då backar ju Aramco egentligen direkt. Och som dom nu bycker så faller ju sen tjejkdömerna. Och så har de delägarskap. Abu Dhabi, Qatar, Kuwait och så vidare. Och förhandlingarna fortsatte ju sen angående priset på den del av den producerade oljan som var Saudiarabien. Den del som var de här 20 procenten. För den skulle ju säljas tillbaka till bolagen sen då. Så kallat återköpspris. Och Yamani lyckas ju helt enkelt förbättra Saudi-Arabiens position dramatiskt får man ju säga.
110:58
Först genom delägarskapet och sen genom ett ganska högt pris på den här så kallade återköpsoljan.
111:04
Och allt det där påverkar ju det globala oljepriset.
111:08
Oavsett om det rörde sig om rena förstatliganden eller delägande på olika sätt så kunde ju de oljeproducerande länderna nu för första gången börja kontrollera utbudet. Om de tidigare bara hade velat få ut så mycket råolja som möjligt ur marken för att vrida på kranen var bästa sättet att få in mer pengar i systemet. Så kommer det ju nu mer och mer bli en sån situation där det låg i deras intresse att marknaden inte hade för mycket olja tillgänglig. Så under tidiga 70-talet så får vi ju en utveckling att det är mindre olja på marknaden samtidigt som det är större efterfrågan av olja på marknaden.
111:47
Jörgen skriver att från 1970 till 1972 så minskade mängden överflödig, eller vad vi ska kalla den, olja...
111:55
alltså olja som inte direkt var såld från 3 miljoner fat dagligen till 500 000 fat dagligen vilket var knappt 1% av världens dagliga oljebehov. Vi hade alltså en situation där säkerhetsmarginalen på den helt avgörande energikällan var mindre än 1% i tider då allting flöt som det skulle.
112:17
Ja, det är väldigt små marginaler där.
112:20
Det är väldigt små. Ofta har man mer sömsmån än knappt 1%.
112:33
Det är som du säger, världens hunger på olja är ju ständigt akande. Och då är det ju ett problem att de här prognoserna för framtida konsumtion som bolagen har gjort för sig själva, de visar ju hela tiden att man ligger för lågt. Gulf hade ju gjort en egen uppskattning 1970 som gick ut på att konsumtionen två år senare låg 8% lägre än den verkliga konsumtionen gjorde vid det laget. Så man såg ju att vi producerade för lite olja för marknaden här.
113:05
Och då har vi det här att redan 1970 så importerade USA 28% av sin olja från Mellanöstern. Och det här beror ju på att om det här som jag skrev en uppsats om för snart 15 år sedan peak oil Det är lite grann det här skongklämmer. Vi har geologen Marian King Hubbard som förutsåg att USA skulle nå sin produktionstopp av olja i början av 1970-talet. Det här är det som kallas för peak oil. Det vill säga efter oljetoppsproduktionen så kommer produktionen stadigt att sjunka istället för att öka.
113:43
Och det var ju det som hände också i början av 70-talet i USA. Och eftersom inte behovet sjunker bara för att produktionen sjunker så måste man ju börja importera. Så beroendet höll ju på att bli ett problem helt enkelt.
113:59
Som jag var inne på i förra avsnittet, när Dwight Eisenhower var president så hade han tvingats av en bångstyrig senator från Texas, en man vid namn Lyndon Johnson, att införa en slags kvot på hur mycket olja man fick importera till USA. Det här var eftersom Lyndon B. Johnson var väldigt nära...
114:24
Ett antal mindre Texas baserade oljeproducenter som ju blev överkörda på världsmarknaden och skrev massa brev till honom. Du måste göra någonting för us independent oil suckers. Det finns ju inget vett i att driva varje fri oljeman i Texas till konkurs för några arabiska prinsars gull. Nej, det kan man ju inte göra. Så då hade Lyndon B. Johnson tvingat Eisenhower till det här systemet.
114:51
Max 9% av landets totala konsumtion skulle vara importerad olja. Det här funkar ju inte. Så först låter man Mexiko och Kanada importera olja. Och sen 14 år senare så måste man helt skrota systemet. Eftersom man behöver olja och det finns inte nog med olja i Texas för att hålla USA flytande.
115:13
Nej. Nu kommer frågan om Israel tillbaka på dagordningen här också.
115:18
Den gör ju det med jämna mellanrum.
115:19
Ja. Israels arabiska grannländer, de ville använda sin olja som ett vapen mot landet.
115:26
Och Saudiarabien, ett land som amerikanerna hade hängt upp hela sin tillvaro på. Det var så viktigt att...
115:34
Alltså produktionsfall på andra håll spelar inte lika stor roll om man bara i Saudiarabien ökade sin produktion. Och i början av 1973 så låg produktionen i det här landet på 6,5 miljoner fat om dagen. Ett fat är 159 liter ska vi komma ihåg för övrigt. Och idag så ligger produktionen i Saudiarabien på ungefär 11,8 miljoner fat för övrigt. Men samtidigt hade USA nära relationer med Israel och har för övrigt fortfarande.
116:04
Man säljer stora mängder vapen dit och stöttar Israel politiskt. Sen har vi Faisal, kungen i Saudi-Arabien som vi pratade om i förra avsnittet.
116:15
Han är en förkämpe för palestiniernas sak.
116:19
Och dessutom så vill han inte betraktas som en förrädare av de andra arabländerna. Och här har vi lite av en konflikt kan man säga.
116:29
Just det.
116:30
Oljebolagen i Aramco börjar då fatta vart efter att Faisal han kanske själv sitter i en knepig sits.
116:38
Man börjar begripa att det här måste ta på allvar. Då försöker man få kontakt med Vita huset för att påtala det här.
116:46
Det här landet vars kung som vi litar så mycket på att få allvar och olja ifrån. Han har en knepig situation. Men i Washington har man följt upp med att hantera den skenande inflationen. Dessutom lades rätt mycket energi på att sopa igen spåren efter ett visst inbrott.
117:04
Jag vet det. Mer om det är vad det lider.
117:08
Ja det har vi väl redan pratat om mycket i andra avsnitt men visst det kommer väl upp igen här.
117:14
Faisal själv han försökte då i ett samtal med Aramco-chefen Frank Ljungers påtala sin förvåning över att Washington inte förstod sitt eget bästa. Han sa att det var nästan otroligt att en regering i en demokratisk stat kunde vara så blind för sitt eget folks intressen. Och sen tillade kungen att det skulle räcka dock med ett litet uttalande från den amerikanska regeringen som gick ut på att USA ogillade den israeliska politiken för att man skulle kunna känna sig lite lugnare i Saudi-Arabien.
117:47
Alltså ge oss någonting här som vi kan ha att jobba med. Faisal han är ju under press från bland annat Egypten att agera tydligare gentemot Israel. Och det här slutar med att fyra oljegubbar från Aramco, en för varje bolag, Esso, Texaco, SoCal och Mobile, de åker på turné till Washington i maj 1973. Och där går de omkring då, de ser väl på lite sevärdheter, tittar på Lincolnmonumentet, den här obelisken och sånt där har det allmänt mysigt.
118:18
Och härligt. Men sen ska man ju jobba också va? Och först besöker de utrikesdepartementet. Och där informerar de om Kung Faisers varningar då. Men det är ingen på UD som verkar vara oroad över det här.
118:32
CIA, de menar ju nämligen att kungen han bara bluffar. Det är ingen fara. Nej, inte det här.
118:38
Okej, och då spacerar de vidare genom vårsolen här mot Vita huset. Och där hoppas de få dricka kaffe med Kissinger.
118:46
Men han har inte tid med det. Istället får de förklara för en energiexpert att allt håller på att gå åt helvete. Men inte heller där lyssnar man särskilt noga utan man får då ta sig till Pentagon för att beundra arkitekturen där och prata lite grann om den här hotande ekonomiska kollapsen. Med någon general och sådär. Men där får man istället höra att det är faktiskt Faisal som är beroende av USA. Och han kommer inte våga göra något dumt inte. Samson skriver Efter denna dag i Washington telegiferade Aramco-männen dystert till Ungers i Saudiarabien att man i stort sett vägrade att tro att någon drastisk aktion var nära förestående.
119:30
Så de här bolagen i Aramco, de är ju mycket måna om att visa den saudiska kungen att de försöker påverka opinionen i USA.
119:41
Även om de inte når fram till myndigheter och geving alltså i och för sig.
119:44
Nej, det är ju häpnadsväckande hur lite inflytande de har över politiken.
119:49
Ja det här kan ju bero på som har påpekats att deras förtroendekapital eller vad man ska säga det har ju då urholkats genom decennierna. Man kan inte riktigt lita alltid på vad de säger. Nej. Istället så börjar flera av dem satsa på stora tidningsannonser och annonserna går ut på att den amerikanska utrikespolitiken måste närma sig arabländerna. Och att deras intressen måste erkännas som legitima och sådär. Någon form av propaganda offensiv mot den amerikanska opinionen från de här oljebolagens sidorna för att man ska byta utrikespolitik i USA.
120:29
Just det.
120:31
Just när oljebolagens representanter ska gå på ett plan och ge sig iväg till Wien för att förhandla med OPEC så anfaller Syvien och Egypten områden som har ockuperats av Israel. Det vill säga Sina i Alvan och Golanhöjderna och det så kallade Oktoberkriget eller Jom Kippurkriget byter ut den 6 oktober 1973.
120:55
Israel blev helt överraskade och i början av kriget hade Egyptierna och Syrierna stora framgångar. Oljebolagen och OPEC förhandlar om priser i vin under tiden som kriget rasar. Det är det som är lite intressant att det sammanfaller här.
121:11
Inflationen hade gjort att oljeländerna importerade varor som var dyrare än intäkterna för oljan. De ville ha högre priser på oljan. Yamani föreslog en fördubbling till 6 dollar per fat.
121:26
Men de här prisförhandlingarna ständar eftersom bolagen inte alls vill acceptera den här höjningen.
121:32
De måste först fråga sina regeringar.
121:36
Yamani och de här OPEC-delegaterna ger sig hem helt enkelt.
121:41
Ja, precis. Jag har en liten story om den där hemresan. Det finns mycket som är kul med det där. Dels så är en av bolagens representanter ju såklart McCloy som fortfarande tuffar på. Ja, folkpensionären. Ja, precis. Med Råge numera. Den här gången hade han fått bråka. ovanligt mycket för att komma runt de här antitrust-lagarna och representera alla bolagen hade stått och skällt på justitiedepartementet att ändå sedan Robert Kennedy har inte det här varit något problem men nu ska Nixon-regimen hålla på att mopsa sig med mig 14 dagar före konferensen började så fick han sitt papper påskrivet och kunde åka till Wien för att äta sachertårta och förhandla om olja.
122:28
Men alla representanter där blir ju tagna lite grann på sängen av Jom Kippur-krigets utbrott. Som Jörgin berättade var det inte bara de amerikanska och brittiska representanterna utan även stora delar av de arabiska representanterna blev också tagna på sängen.
122:48
Han berättar om hur den saudiska delegationen hade suttit vaken på planet till Wien och diskuterat detaljer om prissättningar, kollat i tabeller, analyserat data. Sen när de klev av planet för att bege sig till förhandlingarna fick de reda på att krig hade brutit ut i regionen.
123:07
De där tabellerna med priser och decimaltecken, det kanske inte var det man skulle sitta och förhandla om nu. Och vid förhandlingsbordet så var det rätt febrig stämning men också hoppfull. De nådde sig av de här nyheterna om de syriska och egyptiska styrkornas avancemang. Och en av Irans representanter som förde anteckningar där, han har skrivit om hur oljebolagens förhandlare var småttpaniska och citat, förlorade sin bravado, förlorade all sin styrka.
123:39
De satt i ett helt annat möte än vad man trodde att man skulle sitta i. Och samtidigt så pågår de här förhandlingarna.
123:46
Där man står hundra mil ifrån varandra. Och till sist så är budet så dyrt. Så precis som du sa så måste man hålla på och ringa till västregeringarna. Och när allting då har drabbats samman. Är det 12 oktober då? Om jag har datumet rätt. Det är i alla fall där någonstans. Då sitter två av chefsförhandlingarna nere vid ett bord med en av OPECs representanter. Och man är helt utslagna. Och OPEC-representanten han beställer in två stycken Coca-Cola.
124:17
Och så tar han en lime och skär försiktigt i bitar. Och pressar ner i glasen. Det är ju alkoholfritt så det är därför som han beställer in Cola. Och så säger han till förhandlarna. De jag representerar kommer inte gilla det här. Alltså att man har sagt nej eller att man har sagt att man inte kan säga ja till budet. Han vinkar lite grann med fingret, beställer ett telefonsamtal till Bagdad och så pratar han engagerat på arabiska. Sen lägger han på, tittar på bolagets förhandlare. De i sin tur säger, vad sa de?
124:50
Han är tyst, de är mycket upprörda, säger han.
124:54
Sen vinkar han med fingret igen och ber hotellpersonalen ringa ner en kuwaitisk energiminister från sitt hotellrum. Det är starka bilder. Han kommer ner alldeles sömndrucken i pyjamas. Och de båda herrarna börjar diskutera med varandra. Återigen på arabiska. Vad händer nu? Frågar bolagens förhandlare. Lyssna på radion, säger de. Och så går de därifrån. Okej. Ja vad som hände är ju den 16 oktober offentliggör dem att oljepriset höjs med 70% oavsett vad bolagen tycker.
125:28
Det är oljeproducenterna som bestämmer pris och man gör det på egen hand. Den här märkliga dragkampen den är i producenternas händer nu.
125:38
Samson kommenterar den här saken att förhandlingarna kollapsade så här. Nyheten om detta historiska sammanbrott som skulle medföra en helt ny ekonomisk situation i väst skyndes helt och hållet av krigsnyheterna. Den förvisades till handelssidorna och inte ens i Financial Times kom den längre fram än på sida 13.
126:02
Så att kriget har ju all uppmärksamhet här förstås. Men den här andra lilla grejen med de här förhandlingarna spelar ju väldigt stor roll för världsekonomin också.
126:21
Samtidigt som det här pågår så träffar sig också representanter för de arabiska länderna inom OPEC i Kuwait.
126:29
Och de ska då diskutera ett embargo i samband med kriget också. Och de här Aramco-gubbarna de kände ju nu svett en droppa av helt andra skäl än rakenhettan kanske.
126:40
Det här kunde ju gå hur illa som helst egentligen för systrarna där och de författar då ett brev som via den här advokaten McClory förstås då ska överlämnas till Vita huset. McClory han försöker få general Haig att lämna över brevet till presidenten och till Kissinger. Och i det här brevet så står det att varje ökad hjälp från den amerikanska militären till Israel citat kommer få en ofördelaktig verkan på våra förbindelser med de moderata oljeproducerande arabländerna.
127:13
Och det här brevet Gick ju på då om hot om nationell säkerhet och massa annat men Heig han hade tydligen inte så brott om att överlämna det här brevet till presidenten och när Nixon väl fick brevet då hade han och Kissinger redan bestämt att Pentagon skulle arrangera en luftbro till Israel med vapenleveranser.
127:33
Det var ju sådär att araberna de köpte ju vapen från Sovjetunionen och James Schleisinger som då var USAs försvarsminister han har senare kommenterat saken såhär.
127:44
The administration did not wish to...
127:49
Den där luftbron den var ju droppen kan man säga för Faisal.
128:16
Först efter att Aramco hade övertalat Nixon att verkligen ta emot den saudi-arabiska utrikesministern på ett besök så gick Nixon med på det. Och den här utrikesministern Omar Sakaaf han överlämnar ett brev från krungen till presidenten som informerar om att om inte USA drar tillbaka sina militära leveranser till Israel inom två dagar då har ni ett oljeembargo på halsen.
128:42
Men Nixon han svarar att nej men jag har ju lovat att stödja ISL. Och efter det här så kraschar också de här förhandlingarna i VIN som vi redan har berättat om. Och OPEC kommer fram till att man ska höja priset.
128:56
Får jag berätta om hur Kissinger återger den här första vapenleveransen? Ja. För kriget var ju dåliga nyheter för många. USA var ju precis som du beskriver. De var klämda mellan, som det heter på engelska, en sten och ett hårt ställe. Israel behövde man hålla om ryggen men samtidigt så var det avgörande att det inte framstod som att man tog ställning för Israel i arabländernas ögon. Det finns en amerikansk statstjänsteman. Som uttrycker det som att den bästa utgången för USAs skull vore att Israel vann kriget men fick näsan ordentligt blodad.
129:33
Man ville ha israelerna ödmjuka vid förhandlingsbordet. Men sen gick det oväntat bra före Egypten och Syrien och så inledningsvis. Så den där näsan blev lite för blodig. Den här häftiga arabiska framryckningen satte amerikanerna i en situation där de själva upplevde att de behövde agera. Israel behövde krigsmateriell. Och det Kissinger då säger att man beslutade om var att man skulle flyga med ett sånt där stort amerikanskt transportplan från Delaware. Det skulle mellanlanda i Portugal och sen skulle det vidare till Israel.
130:07
Och innan solen hade gått upp den 13 oktober så skulle man ha begett sig därifrån. Allt skulle ha skett i skymundan.
130:16
Mitt under natten när det var som mörkast. Men det var väldigt starka vindar i Delaware av alla platser och det försenade planets avfärd med nästan en halv dag. Vilket innebar att man landade mitt på ljusa dagen den 14 oktober. Och Kissingers diskreta plan hade istället förvandlats till en öppen solidaritetsförklaring. Att man kunde läsa hela episoden som att, hej arabländerna, titta här, vi är på Israels sida.
130:44
Nu vet vi att Kissinger kan slira med sanningen ibland men det finns ju någonting logiskt i att man inser att vi är ju lierade med båda sidorna här så vi kanske ska försöka vara lite diskreta. Men sen efter den första transporten och de fortsatta sovjetiska vapentransporterna då blir det ju en öppen luftbro då är det hur tydligt som helst.
131:07
Och bara några dagar senare så bestämmer ju då de arabiska länderna i OPEC också att man ska sänka produktionen med 5% i ett embargo. Och produktionen ska dessutom fortsätta att sänkas för varje månad som går till dess att Israel har dragit tillbaka Sina trupper från alla arabiska områden som hade ockuperats 1967. Och den här kommunikén som de arabiska länderna i Europa går ut med till världen. Den är dessutom bara författad i arabisk skrift.
131:36
Vilket är lite intressant. Det är våran olja ni har. Då får ni läsa på vårat språk.
131:42
och prissökningen och embargo slår ju snart väldigt hårt mot västvärlden men det är egentligen en slump att det här händer samtidigt alltså de här prisförhandlingarna de var ju planerade sedan länge och hängde ju snarast ihop med inflationen som gröpte ur oljeländernas vinster och embargo det hänger ihop med kriget så det är två grejer samtidigt som händer och gör att oljan blir mycket drivare Det blir bara värre när den här utrikesminister Sarkaf kommer hem från USA.
132:18
Han är häftigt upprörd nu va?
132:20
Akkompagnerad av Kung Faisal som var omöjligt ännu mer häftigt upprörd. Han var ju rasande helt enkelt. Resultatet blir att Saudi-Arabien offentliggör att man ska sänka produktionen med 10%. Vilket då är 5% mer än övriga länder har bestämt.
132:38
Snart har man också ett totalt riktat embargo där inte en droppe olja ska säljas till USA och Holland som aktivt stöttar Israel.
132:49
Samma dag som han får det här beskedet från Saudi-Arabien, Richard Nixon pratar vi om nu, den amerikanska presidenten, är den dagen som han ger den särskilda åklagaren i Watergate-affären Archibald Cox sparken. Så det är ju, alltså man tänker så här vilka problem man själv har haft att hantera. Ibland så är det två eller tre jobbiga saker samtidigt. Nu är det väldigt svårt att tycka synd om Richard Nixon men hans oktoberdagar här är ovanligt besvärliga.
133:19
Det var ju någon artist du pratade om för några avsnitt sedan som hade väldigt många, 99 problem.
133:25
Ja just det, JC, 99 problem. Dock inga problem med tjejerna.
133:30
Men det är många problem Men det här är stora problem Som Nixon har Så är det Det är stökigt för Richard Nixon Anthony Samson, han skriver För här har vi nämligen en väldigt delikat och intrikat rosett.
134:09
Det är ju så att de här fyra amerikanska bolagen i Aramco, återigen Esso, Texaco, Sokal och Mobile, de är ju de som ska stoppa sina leveranser av saudi-arabisk olja till USA, det vill säga hemlandet.
134:26
Här ställde sig då verkligen allt på sin spets och vi vet ju sen det första avsnittet om olja som vi gjorde 2017 som gick i pris här för några veckor sedan att det här är ju inte bolag som drivs av patriotism va.
134:45
Nej, det är klart de inte gör. De drivs ju av vinst. Det är ju så företag funkar. Men hur intressen och lojalitet konfronteras här är ju ändå väldigt bekant.
134:56
Den amerikanska opinionen är ju engagerad i det här kriget där Aramco ska göra något som går ut på att tvinga USA att ändra sin utrikespolitik. Man kan ju få identitetskris för mindre. I ett gammalt dokument utifrån program som heter Dynastin Al Saud så berättar Frank Ljungers om hur det gick till när han fick information om att han skulle sluta sälja olja till USA. Och det låter så här.
135:36
which went now. And the king was furious about this. He saw no way to do anything but to boycott. I said to him, I just really don't see how you're going to do it. And the king just simply said, you are going to do it.
135:56
Aramco beordrades alltså av Saudi-Arabien att stoppa leveranser inte bara till USA utan förstås också till alla amerikanska militärbaser i världen. Det blev inte så roligt helt enkelt att vara oljeman i USA vid det här laget från någon av de här bolagen i Aramco. De fick väldigt hård kritik i medierna och det kom bombhot inrapporterade mot deras skyskraper och en massa annat jobbigt. De försökte allt de kunde och förklarade att vi har inga alternativ här.
136:25
Det är sällan man tycker synd om sådana här oljebolag när man läser om deras historia och det gör jag inte här heller. Jag tänkte säga det men här så kom de åt ditt hjärta. Men man måste ju ge dem att de hade försökt få politikerna att lyssna på att situationen höll på att spåja ur men de hade inte lyckats med det heller.
136:47
Så var det ju. Sen var de ju samtidigt frifräsande cowboy som i årtionden format världen efter egen vilja men som nu hade tappat greppet och först när hästen skenade så började man säga att det här är ju nationellt intresse, vi behöver ju hjälp.
137:04
Ja, absolut. Det här embargot, Jörgen tar siffror att på sin höjd så producerade de länder som stod bakom embargot 21 miljoner fat eller så olja dagligen. Och när embargot var som mest effektivt så var siffran nere i knappa 16 miljoner fat dagligen. Vilket är ett stort tapp såklart, men det är ett tapp som i andra tider hade kunnat balanseras upp genom annan oljeproduktion. Men det som skiljer den här situationen 73 från tidigare stora tapp på marknaden är ju att man har inte sån annan oljeproduktion som man kan vrida upp istället utan det är så fina marginaler på oljemarknaden att det tappet är systemhotande.
137:52
Vi lägger ju inte fokus i det här avsnittet på oktoberkriget som ni märker men det där kommer ju vända så att Israel kommer ju att slå tillbaka kan man säga och till slut blir då FN inblandat också och hamnar på i Sina i Alvan och sådär. Där bland annat min pappa var med förrigt ville bara ha in.
138:13
Så att det här kommer ju och kriget tar ju slut Men världsekonomin kommer fortsätta att leda problem även efter kriget för embargoet kommer att fortgå.
138:33
OPEC-länderna de märkte nämligen att det här embargoet var kanske det mest effektiva sätt man någonsin kunde använda för att få upp priserna.
138:43
Shahen i Iran som inte hade varit delaktig i en Bargottens han hade då lyckligt upptäckt vilken bräcklighet som de här oljebolagen hade egentligen och hur mycket olja faktiskt kunde vara värt OPEC-länderna börjar dra åt olika håll här vartefter och under ett möte i Iran i december 1973 så säger Shahen att han vill ha ett pris på 14 dollar fatet. Men sen har vi då Saudiarabierna med Yamani.
139:14
Och han är ju orolig att de här effekterna av prishöjningarna kan leda till en ganska djup och allvarlig depression i väst och i världsekonomin som helhet.
139:27
Just det och det kommer man inte tjäna på.
139:30
Nej och här håller hans kung Faisal med om det här också.
139:36
för övrigt. Har du hört det här? Det var på 70-talet en stående fras.
139:42
Jamani are your life.
139:44
Stående fras men det var ett skämt.
139:48
Jag fattar skämtet men jag hade aldrig hört det tidigare.
139:51
Jag tror att det var en sån där fras som var ganska känd på 70-talet. Och hänger ihop då med Yamani.
139:57
Hur som helst. Man vill inte sänka världsekonomin helt och hållet. Det var inte avsikten med embargo. Men Yamani får inte kontakt med Faisal under det här mötet. Och han vill inte splitta OPEC. Och därför accepterar han ett högre pris än han hade tänkt egentligen. Närmare bestämt 11 dollar och 65 cent. Det är ändå en fördubbling jämfört med tidigare.
140:20
Och det är en fyrdubbling jämfört med avtalen från 1971 som vi tidigare berättade om här i avsnittet.
140:28
Ja, det har ju gått extremt snabbt här nu.
140:31
Och en till sån här, den är ju inte ironisk för det är ju så ekonomi fungerar men en till pikant detalj är ju att när tillgången minskade och när priset gick upp då blir ju alla människor oroliga. Kommer det bli ransonering, kommer det bli ännu dyrare så då åker ju alla med sina stora dunkar och tankar och fyller mopeden och lastbilen och allt vad man nu kan fylla med bensin. Så det blir ju världens spik i efterfrågan också vilket ju är väldigt illavarslande när det inte finns lika mycket olja på marknaden.
141:08
Man kan ju säga att oljeländernas samlade inkomster här ökar ju med hundratals miljarder dollar. Och Saudi-Arabiens BNP ökar med 85% under 70-talets andra hälft.
141:20
Ja, det är ju en större ökning än vad länders BNP brukar öka.
141:26
Det är väl mer än Japans till och med under samma period.
141:31
Så är det ju. Inte lika ihållande. Japan var ju över tid, men nej det är...
141:36
Det ska man ge dem.
141:38
USAs import av olja rasar ju fullkomligt här. Totala oljetillförseln sjunker med 7,4% och även om SO och andra bolag hade kunnat försöka försörja den amerikanska marknaden med annan olja än arabisk Så som du sa det var ju små marginaler och dessutom så vågar man inte riktigt favorisera USA på bekostnad av andra marknader. Så USA drabbas ju kanske hårdast av den här krisen. Och amerikanska konsumenter är ju i total chock över allt det här.
142:10
De hade ju inte ägnat en tanke tidigare åt att det här kunde hända. Man hade ju tagit för givet att olja och bensin det fanns i evigt överflöd och billigt överflöd.
142:20
Mm.
142:20
Samson skriver Ja.
142:33
Systerna de kommer få utstå häftiga angrepp här. Och opinionsundersökningarna visar att amerikanerna var mer arga på bolagen än på araberna.
142:44
Och i långa köer runt mackarna så står ju bilar och väntar på att få tanka. För efter att man har fyllt upp de här dunkarna och mopederna du pratar om så det blir ju väldigt begränsad tillgång och eftersom alla rusar samtidigt så blir det ju de här köerna. Och så sitter man då under tredjen och stivar upp på den här mackens skylt där det kanske står SO eller Texaco eller Sokal. Och så hör man på radion samtidigt om nya restriktioner och ranzoner. Och det är klart att ilskan är en bubbla mot den som ligger bakom den här skylten där uppe som gör att man får sitta där och vänta.
143:23
Så det är bubblar av frustration riktat mot de här bolagen som blir syndabockar. Och inte nog med att det är energibrist. När den är som värst vintern 73-74 så är det också väldigt kallt. Och då kommer ju rapporter om att systrarna har gjort astronomiska vinster på det här dessutom. Gulf har alltså gjort 91% högre vinst det sista kvartalet 1973 jämfört med året innan. SO ligger på 80% högre. Det är dagens Exxon alltså.
143:55
Men SO kunde också presentera den högsta årsvinsten 1973 för alla bolag i världshistorien någonsin, någonstans.
144:05
Åtminstone fram till 1975 då Samsung skrev den här boken.
144:10
Hahaha.
144:11
Det är mycket, 2,5 miljarder dollar tror jag.
144:14
Jörgen har inte den här uppgiften, annars hade jag kunnat säga om det fortfarande stämde 1991 eller inte.
144:21
Sånt här sticker ju också i agonen när man står och tankar förstås. Och det finns ju likheter med idag. Tycker du det?
144:29
Våra energibolag gör enorma vinster i samband med att det är stor brist och elände för vanligt folk.
144:36
Men jag har inte sett några stora annonser från energibolagen där de försöker försvara sina vinster än.
144:41
Där gavs ju de här systrarna in och gjorde.
144:45
På en dag så hade New York Times tre helsidor med annonser från Shell och Texaco och Gulf. Där de hävdade att vinsterna förra målen hade varit för små egentligen. Det var det som var problemet.
144:55
Ja, det var det som var problemet.
144:57
Ja.
144:58
Och de har ju stora investeringsbehov som måste finansieras och sånt där. Men ett av investeringsbehoven som Gulf hade var ju tydligen att lägga ett bud på ett cirkusföretag. Så jag vet inte. Om man har så mycket pengar som man måste börja köpa cirkusbolag då kanske man har för mycket ändå. Jag vet inte.
145:15
Eller så ville man hitta någonting som bra kunde symbolisera den situationen som man befann sig i. Och vad passade bättre än en cirkus?
145:24
Det var till och med Barnums gamla cirkus faktiskt. Jaha. På 1800-talet. Men Gulf lyckades inte köpa det där. Men det är ändå intressant ändå.
145:35
Ibland tänker jag på Richard Nixon valnatten 1972 då han har vunnit en jordsgräddseger. Och vad han sitter och tänker att de kommande fyra åren ska innehålla. Tänkte han då att i november 1973 då kommer jag få gå ut och hålla ett tal till folket där jag uppmanar dem att sänka värmen. Pendla till jobbet flera stycken i samma bil. Spara på olja. Nej det tänkte han nog inte. Jag tror inte han tänkte det men det behövde han göra. Sen ska det sägas att han interna memorandum inte ser på saken lika kategoriskt utan förhöll sig till oljekrisen som någonting övergående.
146:15
Men där har vi också en koppling till idag hur våra politiker får gå ut och uppmana oss att sänka värmen inomhus och så.
146:23
Andra konsekvenser än de här långa köerna och janssonerna var ju att den amerikanska bilindustrin tvärbromsar förstås. Man får lägga om produktionen till mindre och mer bränslesnåla bilar. Och så har vi stadsplanerarna som helt plötsligt börjar kvickna till inför det här gamla konceptet kollektivtrafik i USA. Det kanske man borde börja fundera på ändå.
146:47
Men i mars 1974 så avslutas ju embargo mot USA också. Och då blir det sen kongressförhör förvitt där systrarna med SO i spetsen sitter och blir anklagade för att de har stöttat utländska makter på USAs bekostnader och sånt där. Det var ungefär som under andra världskriget eller efter när de hade haft samröre med tyska kemikoncernen IG Farben. Det har vi också tagit upp tidigare att SO hade haft kontakter med dem då.
147:21
Det var ju då Harry Truman hade tyckt att de var uppenbart landsföräddare och sånt där. Just det.
147:28
Och det tyckte många i kongressen att Aramco var nu också. Men när den här första oljekrisen är över så det blir inte så mycket av med de här lagarna. Man glömmer snart bort alltihop. Vi lär ju säga också att den saudi-arabiska staten börjar efter 1973 ta över kontrollen över Aramco. Och från 1980-talet så blir det ett helt statligt bolag och man bryter namn också till Saudi Aramco.
147:54
Det är ett väldigt stort bolag.
147:56
Ja det är bra. Och då kan man ju säga att systrarna har ju kastats bort från den största godiskålen i världen här. Ja. Men samtidigt som det här händer så återinvesterar ju länder som Saudiarabien och Iran sina stora vinster i stora mängder vapen och annan teknik förstås som man köper från USA. Man gör ju investeringar i infrastrukturer och vägar, skolor och sjukhus och då blir det ju så att mycket av de här pengarna ändå går tillbaka till USA fast inte genom oljebolagen då.
148:26
Jag vet inte hur mycket mer vi ska ta upp. Det är ju inte många år innan nästa stora prisökningsvåg och nästa oljekris kommer. Man hinner med två stycken på 70-talet då vi hade revolution i Iran och det på nytt föll bort olja från världsmarknaden. Men det är väl ett annat avsnitt tänker jag mig.
148:45
Ja, men jag tänker att man kan säga att det är de här oljekriserna som gör att det blir lönsamt att göra investeringar på andra håll för att få fram olja.
148:56
Utan oljekriserna hade ju inte Novje blivit så här rikt som det är. Fynden i Nordsjön, Alaska, Mexikanska golfen och Västra Afrika gör ju att man får fram olja som finns utanför OPEC.
149:09
Och så sjunker då OPEX del av världsmarknaden plus då att totalkonsumtionen på olja också sjunker. För när något blir dyrt då hittar man ju alternativ så funkar det ju. Och i Sverige så börjar man på den här tiden då diskutera isolering av husen, lägre temperatur inomhus. Man ska inte ha gatlampor, tända dygnet runt och så vidare. Ungefär samma debatter och förslag som faktiskt har förekommit det senaste halvåret här nu.
149:35
Just det, och alla oljepannor som hade stått eller stod i folks källare, de flesta av dem kunde man elda med vd, så nu började det brännas pinnar i svenska källare istället för olja.
149:48
Vindkraft och solenergi börjar man forska mer på och i synnerhet kärnkraft. Det var kärnkraftssatsningen som lyfte framförallt Sverige ur oljeberoendet. Men om man får fullfölja lite till så kan man säga att under 80-talet tvingas Saudiarabeln att öka sin produktion igen. Därmed sjunker oljepriset dramatiskt.
150:14
Orsaken till det är att efterfrågan har sjunkit så pass mycket att inkomsterna också sjunker. Och då blir man oroad. Och dessutom har vi Ronald Reagan som tjatat på Saudiarabierna om att man måste få ner priset.
150:28
Och det hänger ju i sin tur ihop med att Reagan vill klämma åt Sovjetunionen och så vidare. Så här går allt ihop. Det hade ju inte skadat om vi redan på 80-talet Hade fortsatt den där omställningen som de började med bort från fossila bränslen? Om man uttrycks ju milt.
150:47
Nej, det går ju att se oljekriserna som en missad chans eller en förspilld möjlighet.
150:56
Ja, även om det var väldigt bra att man fasade ut till exempel det här med husuppvärmning, att oljan försvann därifrån. Förutom det här lilla problemet med global uppvärmning genom växthuseffekten så är ju oljan inte oändlig heller. Och det kommer att börja bli betydligt dyrare under det här seklet förmodligen.
151:18
Angående de här sju systrarna som vi nu har pratat om i snart tre avsnitt så försvann ju stora delar av deras olje-reserver med alla de här nationaliseringarna.
151:29
Och det var ju en jävla omstävning för dem förstås. Numera så får de ju köpa sin olja från de här startiga bolagen istället på en speciell börs. Även om de fortfarande äger stora oljefält också så är det inte som i de gamla fornstora dagarna direkt.
151:44
Nej, och det är ju inte bara de här stora bolagens verklighet som förändrades. Oljekrisen eller oljekriserna förändrade ju villkoren för de industrialiserade länderna, västvärlden eller vad man ska säga, men för världen överlag. Det är punkt för rekordåren, det är ett nytt kapitel av 1900-talets historia som inleds med det och det är ju superintressant såklart att gå bakom kulisserna.
152:13
Är det så att det här är... Ja, det är en vattendelare. Det är en vattendelare till här. Så då har vi under 1900-talet, 1914, 1956, 1973 och 1989 menar du.
152:27
Ja, och i den här uppdelningen så är alltså inte andra världskriget en vattendelare.
152:37
Det måste det ju vara egentligen också. Okej.
152:42
Hur många vattendelare tål 1900-talet? Gå in på Facebook-sidan och kommentera.
152:47
Ja, det tycker jag verkligen. Vi vill veta fler vattendelar och inte bara i 1900-talet utan historien.
152:54
Historiska vattendelare på vår Facebook-sida. Hörni, nu är det hög tid att vi säger vi syns igen nästa söndag.
153:03
Det gör vi. Vi hörs då. Hej, hej. Hej!
